Jag funderar lite på det här med ålder och attraktioner. Det är ju en klassisk fantasi hos många unga killar, att bli ”upplärd” av en ”äldre kvinna” eller nåt i den stilen. Ålder är överhuvudtaget lite av en het potatis när det kommer till relationer och sex.
Hur stor åldersskillnad är acceptabel i ett förhållande? Jag tycker själv att så länge man trivs ihop och älskar varandra spelar det väl i praktiken inte någon roll alls. Klart att problem kan uppstå, men det gör det i alla förhållanden och det är väl snarare hur man hanterar problemen som spelar någon större roll än vad själva problemet är.
Ett av mina ex hade föräldrar där det var 22 år mellan föräldrarna. Hennes mamma var 40, hennes pappa var 62. De verkade komma överens alldeles utmärkt och verkade trivas bra ihop. Jag var ung och blyg på den tiden och vågade inte riktigt fråga dem hur de gjorde för att få det att funka trots generationsklyftan, men jag blev lite imponerad ändå.
Vilket är egentligen vanligare? Äldre man med yngre kvinna eller tvärtom? Nånting får mig att tro att det på nåt bakvänt vänster är mer accepterat med en äldre karl som har en yngre kvinna än tvärtom. Vilket är märkligt, men å andra sidan är det rätt mycket med vårat samhälle som jag tycker är märkligt. Speciellt när det kommer till förhållanden och vad som anses okej och inte okej är stor grund för märkligheter.
Jag ska erkänna en sak. Ganska ofta numera fantiserar jag om att ha en äldre älskarinna. Det är en skön fantasi som härstammar från mina tonår, då jag hade en mild fascination för en äldre kvinna. Hur äldre skulle jag vilja att min älskarinna var? Jag vet inte, det beror som alltid på personen, men i min fantasi är hon omkring 15-20 år äldre än mig. En erfaren äldre kvinna som inte är rädd för sex, utan som njuter av det i alla dess former.
Hade jag kunnat tänka mig att ha ett förhållande med en äldre kvinna? Absolut. Om jag blir kär i en människa spelar åldern sällan någon roll, och jag tycker många människor idag lägger alldeles för stor vikt vid åldern. Man oroar sig för saker som vad ens vänner kommer att tycka, vad vilda främlingar kommer att tycka, osv osv. Lite löjligt kan tyckas, jag anser att man ska leva sitt liv efter sitt eget huvud, inte vad samhället tycker.
Som jag ser det är det enda som är direkt åldersrelaterat i ett förhållande rent fysiska saker. När man blir äldre slutar ju kroppen att vara riktigt lika pålitlig som förr. Jag är 30, men har redan så smått börjat upptäcka att min kropp vill vara mer egensinnig och motsträvig än när jag var 20. Gissningsvis kommer detta att bara bli mer vanligt. Men för sånt finns det ju piller, motion, god mat.
Men mentalt… jag tror inte det skiljer speciellt mycket. Såvida man inte bestämmer sig för att ålder är jätteviktig och tillåter sig att tro att åldersskillnader spelar större roll än de gör.
Vad tycker ni, kära läsare? Är jag ute på hal is eller har jag någon liten poäng med mitt yrande?
Loading ...
Senaste kommentarer