Inrerummet är ett relativt nytt tillskott i den skara av bloggar som jag följer. Alldeles nyss när jag ser att min flödesläsare blinkar sätter jag mig ner och upptäcker ett fantastiskt inlägget som gjorde mig så spontant glad.
Blogginnehavaren verkar ha fotograferat sig själv när hon leker lite, och synen som mötte mig gjorde mig så glad. Hennes fitta är verkligen fin, och den verkar vara helt orakad också.
Sånt gör mig glad och pirrig!
Jag är inne i en insomnia-period. Så därför tar jag och passar på att publicera lite mer porr från förr. Hoppas ni gillar!
Människor har i praktiken två mycket effektiva vapen att ta till när man vill visa närhet, kärlek, omtanke och ömhet. Kramar och kyssar. Dessa två ting är bland det bästa som vi nånsin uppfunnit eller upptäckt, och i min mening kan man använda ena eller båda sakerna i princip i vilka omständigheter som helst.
(Ja, precis som en trasig skiva så upprepar jag mig lite. Jag har skrivit om detta förut.)
Som jag tidigare har skrivit om oroar jag mig mycket över hur känslokallt och avgränsat samhället behandlar dessa två resurser. En kram kan man komma undan med mycket lättare än en kyss, men även kramar orsakar lätt konstigheter där konstigheter i min mening inte borde finnas. En kyss desto mer.
Jag tror på gråskalor. Jag tror inte kärlek är antingen av eller på, svart eller vitt, antingen eller. Jag är fullständigt övertygad om att kärlek kommer i alla former och har ett spektrum av färger och smaker som får en regnbåge överöst med jordgubbar att verka grå och begränsad i jämförelse.
Som vi alla vet älskar man ju sina föräldrar på ett lite annat vis än man älskar t.ex. sin partner. Eller sina vänner. Men ändå älskar man dem. De är precis lika viktiga för en, men det är olika typer av kärlek. Kärlek på svenska är förresten ett ord som har blivit väldigt stort, nästan så stort att man inte vågar använda det längre. Det har dessutom applicerats på att enbart gälla par. Säger man ”jag älskar dig” till sin mamma blir man fort och lätt betraktad som rätt konstig.
Åtminstone i det här landet. I USA är det standard med att säga ”I love you” till alla människor som är viktiga för en. Så länge man ”lovear” dem vill säga. Samma sak i många av de ickenordiska länderna, enligt min erfarenhet.
Men inte i Sverige. Här säger man inte sånt, och genom förlängning så kramas man inte, och att ge en kompis eller en vän en puss eller t.o.m. en kyss är absolut tabu.
En kram är det lätta gardet. Kramar kan man ge utan att få en örfil efteråt. Precis som en skicklig bartender blandar en drink kan man fort och lätt anpassa kramens emotionella styrka efter sammanhanget och vilka signaler man vill sända ut. Kramen är ett otroligt flexibelt vapen som funkar överallt. Man kan t.o.m. ge kramar som inte innehåller nån känsla alls, på samma vis som en handskakning har blivit en accepterad social ritual utan något som helst innehåll. På andra änden av spektrumet kan man skruva upp kramen så den blir en gigantisk symfoni av kärlek och omtanke.
Kyssen är det tunga gardet. Kyssen är elitstyrkorna som stormar över gränsen. Man kan tona ner en kyss och göra om den till en s.k. puss istället, men intensiteten även på lägsta nivå är långt över det som en kram kan åstadkomma. Precis som med alla kraftfulla verktyg och vapen gäller det att veta när man ska använda en kyss.
Så är det iaf. Och som vanligt undrar jag om det verkligen är så himla bra. Har vi inte höjt både kramar och kyssar så högt upp i skyarna att vi inte längre vågar använda dem? Kombinerat med den allmänna inställningen att det bara är människor som är kära som får använda kyssar blir det ännu svårare att bryta denna trend.
Är jag alldeles för progressiv och liberal i mitt tänkande? Är jag ute och cyklar när jag tycker att vi kanske skulle lätta lite på kyssens känslomässiga fängelse och använda den oftare? Om vi gör det, kommer vi då att trubba av dess emotionella slagkraft tills den blir ännu bara en tom social gest precis som handskakningen har blivit? Kramen känner jag är på väg dit, när människor kramar varandra för att det förväntas, inte som en gest av omtanke och kärlek.
Eller är det helt enkelt så att klockan är 2 på morgonen och jag är alldeles för virrig för att kunna sammanfatta mina tankar på ett bra sätt?
Det är nog möjligt tror jag…
Så jag ställer frågan till er, mina kära läsare. Vad är acceptabelt vad gäller kyssar och kramar? Får man kyssa en vän? För på nåt sätt älskar man ju sin vän. Eller är jag helt enkelt för liberal i frågan, alternativt för trött och flummig?
Jag gillar magdans. Det bästa med magdans tror jag är kombinationen av rörelser, samt att det är en dansform som förespråkar kvinnor med extra hull samt hyfsat lätt klädsel. Dessutom är jag lite svag för tjejer från mellanöstern, så kombinera dessa faktorer och man förstår min fascination.
Njut nu av en kort och skakig video jag hittade på Youtube.
Jag vill att så många som möjligt läser Calle Rehnbinders inlägg om nymoralismen som är på uppsving här i vårat avlånga land. Jag blir enormt orolig när människor tycker att det är okej att tala om för andra vad de ska tycka och tänka, och det gäller i dubbel bemärkelse när det kommer till moral.
Att jag är väldigt liberal i mitt tänkande när det kommer till kroppar, nakenhet och moral i största allmänhet är ingen överraskning. Jag gillar inte när kristna värderingar (som oftast hör hemma i medeltiden) stoppas ner i halsen på mig, och jag tror inte någon vettig människa gillar det.
Jag säger så här: om man inte gillar att jobba nånstans där det säljs porr – säg upp dig. Om alla människor ansåg att det var deras rättighet att ändra sitt arbete utefter vad de själva finner anstötande kommer vi att gå bakåt och inte framåt. Calle har en insiktsfull och välskriven artikel om det också.
Usch, vilken hemsk rubrik. Men det är precis vad det här inlägget kommer att handla om, och dessutom gillar sökmotorerna såna rubriker 
Jag hittade nämligen en trevlig liten video med en tjej som är härligt kurvig och har rejält fina tuttar. Jag tror det ska se lite mer porrigt ut än det egentligen är, jag satt och undrade varför hon kråmade sig så otroligt men gissningsvis ska det väl se ut som om hon rider kameramannen. Oavsett vilket tycker jag det är en mysig liten video. Speciellt gillade jag ögonblicket i början när hon tar av sig trosorna, jag gillar de ögonblicken.
Det enda som jag tyckte var lite trist var väl att hon ser ganska uttråkad ut. Men men.
Uppdatering: Tyvärr finns inte videoklippet längre. Bläh.
Efter ett samtal med en vän om det här med nakenhet började mitt huvud mala på i ämnet. Varför trivs jag så bra med att vara naken, och varför tycker jag att det är den bästa klädseln man kan ha?
Jag är inte mycket till exhibitionist. Även om jag visar upp vissa delar av mig ibland så får jag ingen direkt kick av det. Jag är nog mera lagd åt voyeur-hållet, jag gillar att titta. Även där är det dock ingen fetish, utan är mest en trevlig sak man kan ägna sig åt när man inte har nåt mer tryckande att fokusera sin uppmärksamhet på.
Att jag föredrar att vara naken tror jag beror på två saker. Den första och viktigaste är helt enkelt att det är bekvämt. Saken är den att när jag har kläder på mig så blir jag väldigt obekväm. Min kropp försöker anpassa sig efter kläderna, och det är mer att kläderna har på sig mig än tvärtom. Min rygg försöker undermedvetet vika sig på ett sätt som gör att jag inte ”sticker ut” och det i sin tur leder till ryggsmärtor om jag måste stå eller gå längre stunder. Jag börjar gå på ett annat sätt och oroar mig över om jag kom ihåg att dra upp gylfen, eller om byxbenen ligger rätt. Allt detta bidrar till att jag spänner mig och vantrivs.
När jag är naken gör inte min kropp så. Jag är långt ifrån vältränad och har ordentligt med greppvänlighet, men när jag är naken slutar jag bry mig om det. Där kommer ett stort mått av trygghet in – är man naken så finns det inga överraskningar, och då kan åtminstone jag slappna av. Då försvinner pretentionerna och jag behöver inte oroa mig för hur jag ser ut, vad jag har för hållning eller t.o.m. ifall mitt hår ser rufsigt ut. På det sättet lägger jag korten på bordet och som resultat försvinnner spänningen.
Den andra halvan av varför jag helst går naken är betydligt mindre viktig än bekvämligheten, men bidrar ändå till varför jag uppskattar det. Att vara naken i osexuella vardagssammanhang är för mig associerat med en mild sensualitet. Jag gillar tanken på att inte behöva bry mig, och att människor i min närhet inte heller behöver bry sig. Det känns naturligt, och i förlängningen där tycker jag att det är sensuellt. Det är här som det blir svårt att förklara rent logiskt, eftersom känslor aldrig är logiska. Jag tycker att sensualitet i vardagen är enormt viktigt, jag oroar mig ofta för att människor är alldeles för svartvita i sin sensualitet och tvingar sig själv att bli robotar så fort man inte rumlar runt i sängen. Att vara naken hjälper därmed mig att behålla en avslappnad stämning även när jag gör tråkiga saker som t.ex. diskar.
Till sist kan jag också nämna att jag starkt ogillar att klassificera mig själv som nudist eller naturist. En sån etikett känns för mig lika onödig som att kalla människor med kläder för ”tygister” eller nåt liknande fånigt. Det är helt enkelt en för smal beskrivning av ett brett fenomen.
Nästan uteslutande tycker jag att de sexigaste kläderna på en kvinna är inga alls. Men det finns några saker som jag tycker enormt mycket om att se kvinnor ta på sig.
Jag är enormt svag för slitsade kjolar. En halvlång kjol med en ordentlig slits på sidan som visar glimtar av sommarbruna ben är bland det sexigaste som finns anser jag. Kombinera det med ett ankelband eller en liten tå-ring och jag är helt såld. Helst ska dessa kjolar vara i vit, tunn bomull så att man kan se de mörkare konturerna av benen under.
I princip allting som exponerar magen är nåt jag godkänner. Jag är väldigt svag för exponerade magar och mellangärden, speciellt på välsvarvade kvinnor. Återigen, tunn vit bomull är det som är som bäst.
Så därför är det trevligt att hitta nedanstående bild på den polska big-boobs modellen Aneta Buena, och se att hon fattat vad som får mig att gå igång. En mullig tjej, stora bröst, vita åtsmitande kläder och gott om exponerad hud.
Mums!
