Jag funderar på det här med närhet. Att verkligen komma nära någon man älskar, någon man bryr sig om och någon man vill ha i sitt liv.
Vet ni vad som krävs för att man ska få det?
Svaret är faktiskt väldigt enkelt. Det som krävs för att man ska få det är att man vågar visa sig sårbar. Att man vågar visa sig känslig, att man vågar lita på att den här människan inte missbrukar det förtroendet. Det är enormt svårt att ha ett förhållande med närhet och ömhet om man håller sin älskade på armlängds avstånd. Om man älskar någon måste man släppa in den människan, och våga vara sårbar och mänsklig.
Jag upplever ofta att man idag inte fostras till sånt. ”Ensam är stark” verkar vara den inställning som människor har. Förhållanden har man för att det hör till kutymen i samhället, man vill ju inte verka onormal? Så därför har man alla dessa tomma förhållanden där man mer påminner om rumskompisar som knullar och eventuellt har barn, än vad jag tror förhållanden var förr i tiden.
Nu kanske det blir lite kinky-varning, men vet ni vad dessa tankar uppstod ur?
En tanke om en tjej som håller i en mans kuk medan han kissar. Ingenting mer än så, bara håller den och siktar, medan han släpper på trycket. Ömt håller i den och hjälper honom att tömma blåsan.
För när vi killar kissar är vi faktiskt sårbara. Åtminstone känner jag mig lite öppen när jag gör det. Det är en privat handling. Det är en av de första handlingarna vi lär oss när vi är barn, att sikta ordentligt och inte klanta bort sig på nåt vis. Att släppa in någon i denna privata och förvånansvärt intima handling känner jag visar på att man vågar vara sårbar, vågar låta någon annan (bokstavligt talat) hålla i familjejuvelerna. Man lämnar kontrollen över något som alltid varit en del av ens liv till någon annan och litar på att den människan kommer att göra ett bra jobb och inte missbruka förtroendet som har givits.
Jag funderar på det här med närhet. Att verkligen komma nära någon man älskar, någon man bryr sig om och någon man vill ha i sitt liv.
Vet ni vad som krävs för att man ska få det?
Svaret är faktiskt väldigt enkelt. Det som krävs för att man ska få det är att man vågar visa sig sårbar. Att man vågar visa sig känslig, att man vågar lita på att den här människan inte missbrukar det förtroendet. Det är enormt svårt att ha ett förhållande med närhet och ömhet om man håller sin älskade på armlängds avstånd. Om man älskar någon måste man släppa in den människan, och våga vara sårbar och mänsklig.
Jag upplever ofta att man idag inte fostras till sånt. "Ensam är stark" verkar vara den inställning som människor har. Förhållanden har man för att det hör till kutymen i samhället, man vill ju inte verka onormal? Så därför har man alla dessa tomma förhållanden där man mer påminner om rumskompisar som knullar och eventuellt har barn, än vad jag tror förhållanden var förr i tiden.
Nu kanske det blir lite kinky-varning, men vet ni vad dessa tankar uppstod ur?
En tanke om en tjej som håller i en mans kuk medan han kissar. Ingenting mer än så, bara håller den och siktar, medan han släpper på trycket. Ömt håller i den och hjälper honom att tömma blåsan.
För när vi killar kissar är vi faktiskt sårbara. Åtminstone känner jag mig lite öppen när jag gör det. Det är en privat handling. Det är en av de första handlingarna vi lär oss när vi är barn, att sikta ordentligt och inte klanta bort sig på nåt vis. Att släppa in någon i denna privata och förvånansvärt intima handling känner jag visar på att man vågar vara sårbar, vågar låta någon annan (bokstavligt talat) hålla i familjejuvelerna. Man lämnar kontrollen över något som alltid varit en del av ens liv till någon annan och litar på att den människan kommer att göra ett bra jobb och inte missbruka förtroendet som har givits.
