Signaturen “Vimse” skriver om hur det är att vara kåt, men inte ha någon som man vill knulla med. Är man bara petig eller finns det något djupare som avgör vem man vill och inte vill knulla med? Klart intressant!
Jag är kåt, ständigt kåt. Det räcker att jag hör ordet kuk eller knulla så tänds det som en liten glöd som beroende på min fantasi antingen hålls kvar som kittlande glöd eller flammar upp till brinnande iver över att få ge mig hän åt den. Det behöver inte ens vara ett ord som får igång mig, det kan vara sättet hur han andas ut eller pratar på, hur grov rösten är, vad han har på sig… listan kan göras oändligt lång.
Det är lätt i alla fall, att bara känna den där glöden som blossar upp och får tankarna att flöda över och önska att du får känna hur han retsamt gnider ollonet längs klittan och springan innan han tränger in och pumpar din fitta. När du väl reflekterat över det, så kan man nästan känna den obeskrivligt härliga känslan när han fyller dig och då reagerar kroppen med att skälva till och fittan börjar bli fuktig, brösten blir känsligare för beröring och man längtar efter att få pressa sina läppar mot hans medan man klamrar fast benen runt honom och brutalt upphetsat rycker tag i hans hår. Det är nu handen letar sig neråt och man suckar till, andhämtningen blir tyngre.
Efter att det tog slut mellan mig och mitt ex förra året var jag sexuellt utsvulten och jag hade en period när jag blev väldigt frigjord, inte vårdslös eller slampig utan eftertänksamt frigjord skulle jag vilja säga. Fastän jag är 23år gammal kan jag räkna mina sexpartners på knappt en och en halv hand, sju stycken. Efter mitt ex, som var nummer två, avlöste de fem andra killarna dock varandra inom ett halvår och en av kufarna blev klart prefererad då han mer matchade inte bara det fysiska utan även en del av det psykiska. Då det ändå bara handlade om könsdrift, brunst, begär, så blev det uttråkande i längden presumerar jag… och det var särskilt honom det märktes på. Vi började samtala om icke sexuella ämnen och allt flöt på bra, men så fort jag yttrade någonting som gällde sex så blev han disträ och misslynt. ”Är du inte kåt längre? Ingen sexlust?” frågade jag oförstående då vår kontakt enbart gått ut på sex. ”Jo!” svarade han och gjorde mig vilsen. ”Men du vill inte ha sex?” frågade jag åter. ”Nej!” upplös han och det var det avgörande svaret som gjorde mig tvär och trilsken, och fick honom att avrunda vår kontakt. Inte förrän nu, tre månader efter vi knullade sista gången, så har jag i alla fall börjat förmoda att jag är i samma situation som han var i då (och kanske är i än?).
Jag är kåt, ständigt kåt. Men det finns ingen som jag vill ha sex med. Trots uttryckligen en kroppslig/fysisk önskan om sex, dessutom en profil med oändligt många erbjudande på BodyContact och erbjudande från tidigare knullkompisar, så förpassar jag varje chans att få sex. I jämförelse med för två år sedan då jag kunde onanera upp till fem gånger varje dag flera dagar i veckan så smeker jag knappt min fitta längre, fastän jag är kåt och riktigt härligt våt. Jag vill ha en mans beröring, men inte av vem som helst och inte hur som helst.
Psykisk (intellektuell) och fysisk (kroppslig) beröring i kombination med varandra och jag blir som en bedjande och utsvulten, rotlös hund. En riktig hynda som aldrig får nog. Det är då jag blir benämnd som galen nymfoman, knullunge, kukretare, snuskfia, kåtfia, kåtis and you name it. Nu däremot är jag enbart en kukretare för att jag inte släpper till. Det må så vara…
Tre månader utan sex, och av allt att döma blir det ytterligare månader såvida inte kombinationen av sinnesorganen blir ”förvaltade”. Vilket djurplågeri va?
Recent Comments