Mycket av mina tankar de senaste dagarna har snurrat kring det här med förhållanden. Som många av er redan lagt märke är jag en sån som gillar att observera saker som man tar för givet, och fundera över hur det blev så och varför man ska ta det för givet.

Vi tar många saker för givna. En del är ganska uppenbara, och är saker som vi själva inte skapat. Att man blir blöt om man är ute i regnet är en sån sak som vi inte skapat med som vi ändå tar för given. Det är en sån sak som det finns väldigt lite utrymme att fundera över.

Förhållanden däremot är en sak som människor själva skapat, och där finns det mycket utrymme för tankar.

(Jag vill redan nu påpeka att jag trots mitt relativt färska inträde i en poly-livsstil inte kritiserar förhållanden. Det här är helt enkelt mina tankar och observationer. På liknande sätt som en biolog iakttar hur djur uppför sig brukar jag ofta iaktta och göra observationer kring människor och hur vi uppför oss.)

Om man kokar bort allt annat från ett förhållande så är det förhållande ett avtal. Vanligtvis mellan två parter av olika kön, men idag blir detta alltmer komplicerat och kommer i allt fler olika former. Men den grundläggande röda tråden bland alla förhållanden är att det är ett avtal. Förhållanden är en praktisk lösning på en känsla som man har, den känslan är vanligtvis kärlek. Även här finns det många variationer, men de flesta människor ingår förhållanden för att man älskar och är attraherade av varandra.

Förhållanden är uttryckliga eller outtalade avtal där man enas om en uppsättning regler för detta förhållandet, och dessa regler brukar vara antingen direkt uttalade saker eller saker som helt enkelt antyds. Om man t.ex. anser sig själv vara monogam så brukar en outtalad regel vara just att man iom det ingångna avtalet (”Förhållandet”) avsäger sig anspråk på rivaliserande faktioner (”Andra kvinnor/män”).

Dessa villkor och regler kan variera friskt mellan olika typer av förhållanden, och vanligtvis är dessa regler en fascinerande blandning av sånt som man kopierat från andra förhållanden, och regler som är högst unika för just det förhållandet man ingår i.

Enkelt uttryckt är de flesta förhållanden pizza-menyer: Man startar en pizzeria och tar helt enkelt och kopierar menyn från nån annan pizzeria, men ändrar lite här och lite där för att anpassa den efter sina egna omständigheter och för att undvika att öppet kopiera menyn.

För det är ju så, man kan gå in på nästan vilken pizzeria som helst och menyerna kommer alltid att se väldigt snarlika ut, men aldrig vara helt identiska. Nu är det en grov generalisering, men jag tror reglerna för de flesta förhållanden är enligt samma princip. Man kopierar de grundläggande förutsättningarna, gör lite ändringar och poff – unikt förhållande.

Om sen någon part bryter det avtal man etablerat blir det antingen att avtalet upplöses eller att man måste omförhandla. Vad straffet blir för att bryta avtalet varierar såklart beroende på avtal och hur parterna som ingått det är, men generellt funkar det så. Om man sätter sig i omförhandling och inte kan enas, då upplöses både det ursprungliga avtalet och det man förhandlat om, och parterna går skiljda vägar för att leta efter nya samarbeten.

Ofta undrar jag hur någon från en annan planet skulle tänka om de kunde iaktta människors komplicerade beteenden kring förhållanden. Skulle den se oss på samma sätt som vi ser t.ex. parningsbeteendet hos antarktiska pingviner? Skulle den se saker som ingår i denna subtila sociala dans vi kallar för förhållanden som vi själva inte ser?

I mina tonår tänkte jag ofta på det här med förhållanden. Det här var långt innan jag ens varit i närheten av att hamna i ett själv. Jag hade väldigt lite fakta att hänga upp mina tankar på och därför blev de lite bisarra emellanåt. Man läste ju såklart om människor som gifte sig, som blev ihop, etc – men man fick aldrig veta vad som pågick bakom kulisserna. Jag undrade ofta hur det gick till, satte man sig ner och förhandlade eller vaddå? Eller fick man liksom bara ett brev på posten som sa nåt i stil med ”Grattis, du har en flickvän!”

Föga kunde jag ana att det egentligen var långt mer komplicerat än så.

Mycket av mina tankar de senaste dagarna har snurrat kring det här med förhållanden. Som många av er redan lagt märke är jag en sån som gillar att observera saker som man tar för givet, och fundera över hur det blev så och varför man ska ta det för givet. Vi tar många saker för givna. En del är ganska uppenbara, och är saker som vi själva inte skapat. Att man blir blöt om man är ute i regnet är en sån sak som vi inte skapat med som vi ändå tar för given. Det är en sån sak som det finns väldigt lite utrymme att fundera över. Förhållanden däremot är en sak som människor själva skapat, och där finns det mycket utrymme för tankar. (Jag vill redan nu påpeka att jag trots mitt relativt färska inträde i en poly-livsstil inte kritiserar förhållanden. Det här är helt enkelt mina tankar och observationer. På liknande sätt som en biolog iakttar hur djur uppför sig brukar jag ofta iaktta och göra observationer kring människor och hur vi uppför oss.) Om man kokar bort allt annat från ett förhållande så är det förhållande ett avtal. Vanligtvis mellan två parter av olika kön, men idag blir detta alltmer komplicerat och kommer i allt fler olika former. Men den grundläggande röda tråden bland alla förhållanden är att det är ett avtal. Förhållanden är en praktisk lösning på en känsla som man har, den känslan är vanligtvis kärlek. Även här finns det många variationer, men de flesta människor ingår förhållanden för att man älskar och är attraherade av varandra. Förhållanden är uttryckliga eller outtalade avtal där man enas om en uppsättning regler för detta förhållandet, och dessa regler brukar vara antingen direkt uttalade saker eller saker som helt enkelt antyds. Om man t.ex. anser sig själv vara monogam så brukar en outtalad regel vara just att man iom det ingångna avtalet ("Förhållandet") avsäger sig anspråk på rivaliserande faktioner ("Andra kvinnor/män"). Dessa villkor och regler kan variera friskt mellan olika typer av förhållanden, och vanligtvis är dessa regler en fascinerande blandning av sånt som man kopierat från andra förhållanden, och regler som är högst unika för just det förhållandet man ingår i. Enkelt uttryckt är de flesta förhållanden pizza-menyer: Man startar en pizzeria och tar helt enkelt och kopierar menyn från nån annan pizzeria, men ändrar lite här och lite där för att anpassa den efter sina egna omständigheter och för att undvika att öppet kopiera menyn. För det är ju så, man kan gå in på nästan vilken pizzeria som helst och menyerna kommer alltid att se väldigt snarlika ut, men aldrig vara helt identiska. Nu är det en grov generalisering, men jag tror reglerna för de flesta förhållanden är enligt samma princip. Man kopierar de grundläggande förutsättningarna, gör lite ändringar och poff - unikt förhållande. Om sen någon part bryter det avtal man etablerat blir det antingen att avtalet upplöses eller att man måste omförhandla. Vad straffet blir för att bryta avtalet varierar såklart beroende på avtal och hur parterna som ingått det är, men generellt funkar det så. Om man sätter sig i omförhandling och inte kan enas, då upplöses både det ursprungliga avtalet och det man förhandlat om, och parterna går skiljda vägar för att leta efter nya samarbeten. Ofta undrar jag hur någon från en annan planet skulle tänka om de kunde iaktta människors komplicerade beteenden kring förhållanden. Skulle den se oss på samma sätt som vi ser t.ex. parningsbeteendet hos antarktiska pingviner? Skulle den se saker som ingår i denna subtila sociala dans vi kallar för förhållanden som vi själva inte ser? I mina tonår tänkte jag ofta på det här med förhållanden. Det här var långt innan jag ens varit i närheten av att hamna i ett själv. Jag hade väldigt lite fakta att hänga upp mina tankar på och därför blev de lite bisarra emellanåt. Man läste ju såklart om människor som gifte sig, som blev ihop, etc - men man fick aldrig veta vad som pågick bakom kulisserna. Jag undrade ofta hur det gick till, satte man sig ner och förhandlade eller vaddå? Eller fick man liksom bara ett brev på posten som sa nåt i stil med "Grattis, du har en flickvän!" Föga kunde jag ana att det egentligen var långt mer komplicerat än så.