Det blir många ämnen som täcks in i det här inlägget, håll i er.

—

Ann skrev en kommentar där som innehöll många uppslag. Det första var om bekräftelse.

Jag har funderat på varför så många verkar tycka att de inte är attraktiva om deras partner inte vill ha sex med dem nästan varje dag.

För mig känns det lite omvänt. Jag vill att en man ska vilja vara med mig för att jag är jag, och det i förlängningen hoppas jag gör att han vill ha mig sexuellt. Jag kan inte älska med någon som inte ger mig tecken på att han uppskattar mina tankar, min humor, mitt sätt, mitt JAG. Jag vill att en man ska visa att han trivs i mitt sällskap oavsett om vi hamnar i säng idag eller om en vecka. Är det någon som förstår hur jag menar?

Bekräftelse är viktigt. Man behöver bekräftelse från den eller de som man älskar, bekräftelse på att man är en bra person, att man är attraktiv och sexig och allt vad man nu behöver få bekräftat. Alla människor behöver få denna bekräftelse i skiftande grad och storlek.

Tyvärr har det blivit väldigt vanligt att män och kvinnor enbart vill ha den bekräftelsen i form av sex. Det är inte deras eget fel, det är helt enkelt nåt som man får lära sig indirekt från omvärlden. Via media, tidningar och liknande får man undermedvetet lära sig att man duger enbart om man är sexuellt attraktiv för någon. När man sen bara har den typen av bekräftelse att hålla fast vid blir det att man behöver den varje dag. Får man inte den bekräftelsen varje dag tappar man sitt självförtroende och glömmer bort att det finns många andra fina kvalitéer med en som person, för man har fått lära sig att den sexuella bekräftelsen är den enda bekräftelsen som ”räknas”.

Därför tycker jag att det är viktigt att man lär sig att tänka om. Både den som ger bekräftelsen och den som tar emot bekräftelsen måste lära sig att tänka om, lära sig att man kan ge och få bekräftelse på många andra sätt och vis. Som Ann säger, man kan få bekräftelse genom att bli uppskattad som en hel människa, inte bara som någon man kan sätta på (eller som låter sig bli påsatt).

Många kvinnor har stor osäkerhet. Det är inte ovanligt, och tyvärr är det nåt som många andra människor odlar. En del män odlar det för när kvinnor blir osäkra blir de lätta att manipulera. Skvallerblaskorna odlar det eftersom osäkra kvinnor köper deras tidningar och köper produkterna som tidningarna annonserar om. När man blir riktigt osäker är det lätt att hamna i den situationen då man enbart känner sig uppskattad om nån vill knulla med en. Vilket egentligen är en falsk bekräftelse eftersom det är lätt att utnyttja av någon som inte bryr sig mer om kvinnan än som ett enkelt ligg.

Det bör poängteras också att även om jag skriver det här med utgång från kvinnor så är det ett fenomen som män har också. Män behöver också bekräftelse, och män kan precis lika lätt bli osäkra och börja med ett sånt här egentligen ganska dåligt beteende.

—

Sex och kärlek är ett ämne som säkerligen aldrig dör ut. Man kan vrida och vända på det hur mycket som helst och det kommer ändå alltid att komma nya vinklar.

Ann skriver:

Sen har jag funderat på sex och sex med kärlek. Jag har svårt att förstå längtan efter sex med människor man inte älskar djupt och innerligt. Att ha sex med någon man inte älskar ur djupet av sin själ, känns fattigt, torftigt och otillfredsställande enligt mitt sätt att se. Jag kräver att få känna mig tillfredsställd både kroppsligt och själsligt, annars känns det helt meningslöst. Hur känner andra kring detta? Det är ju så “inne” att ha många partners och swinga och allt möjligt. Men är det egentligen en djupt liggande längtan (och ett sökande) efter att få känna sig älskad och åtrådd ända in i själens innersta?

Som alltid kan jag bara svara utifrån det perspektiv jag själv ser på sånt här.

Kärlek är för mig inte en begränsad grej. Det är lätt att stämpla swingers och polyamorösa människor som något som är ”trendigt” men jag tycker det är felaktigt att göra så. Jag själv anser att kärlek kommer i många olika former och färger. Kärlek är inte den där romantiska tvåsamhets-kärleken, något som jag numera anser är sentimental och konstruerad.

Jag har två kvinnor i mitt liv. K och L. Ni har läst om dem förut. Älskar jag dem i den klassiska, romantiska uppfattningen? Nej, det gör jag inte. Åtminstone inte än. Men älskar jag dem? Det är klart jag gör. De är båda underbara kvinnor och viktiga i mitt liv. Jag skulle inte vilja välja bort dem då båda tillför mig mycket glädje, skönhet och inspiration.

Kärlek är bra. Jag är helt för att människor har mer kärlek i sina liv, och sina sexliv. Men jag tycker också att man ska börja inse att kärlek kommer i många olika former, inte bara i den romantiska, klassiska tvåsamhetsformen. Som Din-R skriver så kan det helt enkelt vara så att man älskar sex i sig, och att de personer man då har sex med blir en fysisk manifestation av den kärleken. Att personen blir oviktigt för personen är ett verktyg som gör kärleken till sexet fysisk. Det är inget fel med det heller.

Jag själv har inte sex med människor jag inte känner någon attraktion eller relation till. Av alla de människor jag haft sex med (och det börjar bli några stycken även om det inte är uppe i tresiffrigt ännu) så har jag bara haft vad jag skulle kalla ytligt sex tre gånger – och varje gång lämnade det mig tom och otillfredsställd. För jag vill ha sex med en person, inte bara en kropp. Till den personen måste det finnas nåt som drar mig. Kan man kalla det kärlek? Tja, jag antar det. I nån form tycker jag att det är kärlek. Det är inte tomt sex för mig att ha sex med K eller L, även om jag kallar dem för mina ”älskarinnor” så är de mer än bara sex för mig, för de är personer och inte kroppar.

Kärlek är för mig inte en på-eller-av grej. Det är en skala. Det börjar lätt, och sen växer det. Kanske nån dag i framtiden kommer min kärlek till K och L att ha djupnat ytterligare. Vem vet? Men om/när den dagen kommer, då kommer det bara att öka min njutning av dem.

—

Sist men inte minst, generaliseringar. Det här har inget att göra med det Ann skrev, utan är en reaktion.

Jag försöker leva enligt devisen att om man inte kan säga nåt snällt så säg ingenting alls istället. Jag försöker också att vara någorlunda ödmjuk, och något jag verkligen försöker undvika är generaliseringar kring människor. Jag är inte perfekt, och det händer att jag gör fel – men generellt (haha) försöker jag undvika att generalisera.

Jag tycker om att läsa bloggen Tjej På Tjej. Det är spännande och insiktsfullt att få följa ett par som inte passar in i den heteronormativa definitionen, att få läsa om deras tankar och erfarenheter som ett öppet lesbiskt par.

Men jag kände mig lite stött vid den generalisering de gjorde i inlägget med titeln ”Män”. Inlägget tog upp en artikel i Aftonslasken om en karl som missat sin sons förlossning eftersom han var upptagen med att ofreda en sköterska. Ja, att mannen i fråga är ett riktigt kukhuvud (i ordets alla möjliga meningar) råder väl inget större tvivel om, men det kändes lite lågt att sammanfatta alla män så.

(Sen bör man ha i åtanke att Aftonblaskans journalistiska etik blåste bort för många år sen, och jag själv har antagit inställningen att åtminstone 90% av det de skriver är antingen rena påhitt eller grava överdrifter.)

Jag har träffat åtskilligt med kvinnor som uppfört sig precis lika illa. Faktiskt så har jag känt lesbiska kvinnor som uppfört sig med enligt en liknande inställning. Därför tycker jag det är lite plumpt att med en svepande retorik säga att ”vad är det med män?” när man lika gärna kan säga ”vad är det med människor?” egentligen.

Jag ser nu fram emot den eldstorm av ”hur vågar du anfalla dem så här/jag ska sluta läsa den här sopiga bloggen”-kommentarer som kommer att rulla in!

Det blir många ämnen som täcks in i det här inlägget, håll i er. --- Ann skrev en kommentar där som innehöll många uppslag. Det första var om bekräftelse. Jag har funderat på varför så många verkar tycka att de inte är attraktiva om deras partner inte vill ha sex med dem nästan varje dag. För mig känns det lite omvänt. Jag vill att en man ska vilja vara med mig för att jag är jag, och det i förlängningen hoppas jag gör att han vill ha mig sexuellt. Jag kan inte älska med någon som inte ger mig tecken på att han uppskattar mina tankar, min humor, mitt sätt, mitt JAG. Jag vill att en man ska visa att han trivs i mitt sällskap oavsett om vi hamnar i säng idag eller om en vecka. Är det någon som förstår hur jag menar? Bekräftelse är viktigt. Man behöver bekräftelse från den eller de som man älskar, bekräftelse på att man är en bra person, att man är attraktiv och sexig och allt vad man nu behöver få bekräftat. Alla människor behöver få denna bekräftelse i skiftande grad och storlek. Tyvärr har det blivit väldigt vanligt att män och kvinnor enbart vill ha den bekräftelsen i form av sex. Det är inte deras eget fel, det är helt enkelt nåt som man får lära sig indirekt från omvärlden. Via media, tidningar och liknande får man undermedvetet lära sig att man duger enbart om man är sexuellt attraktiv för någon. När man sen bara har den typen av bekräftelse att hålla fast vid blir det att man behöver den varje dag. Får man inte den bekräftelsen varje dag tappar man sitt självförtroende och glömmer bort att det finns många andra fina kvalitéer med en som person, för man har fått lära sig att den sexuella bekräftelsen är den enda bekräftelsen som "räknas". Därför tycker jag att det är viktigt att man lär sig att tänka om. Både den som ger bekräftelsen och den som tar emot bekräftelsen måste lära sig att tänka om, lära sig att man kan ge och få bekräftelse på många andra sätt och vis. Som Ann säger, man kan få bekräftelse genom att bli uppskattad som en hel människa, inte bara som någon man kan sätta på (eller som låter sig bli påsatt). Många kvinnor har stor osäkerhet. Det är inte ovanligt, och tyvärr är det nåt som många andra människor odlar. En del män odlar det för när kvinnor blir osäkra blir de lätta att manipulera. Skvallerblaskorna odlar det eftersom osäkra kvinnor köper deras tidningar och köper produkterna som tidningarna annonserar om. När man blir riktigt osäker är det lätt att hamna i den situationen då man enbart känner sig uppskattad om nån vill knulla med en. Vilket egentligen är en falsk bekräftelse eftersom det är lätt att utnyttja av någon som inte bryr sig mer om kvinnan än som ett enkelt ligg. Det bör poängteras också att även om jag skriver det här med utgång från kvinnor så är det ett fenomen som män har också. Män behöver också bekräftelse, och män kan precis lika lätt bli osäkra och börja med ett sånt här egentligen ganska dåligt beteende. --- Sex och kärlek är ett ämne som säkerligen aldrig dör ut. Man kan vrida och vända på det hur mycket som helst och det kommer ändå alltid att komma nya vinklar. Ann skriver: Sen har jag funderat på sex och sex med kärlek. Jag har svårt att förstå längtan efter sex med människor man inte älskar djupt och innerligt. Att ha sex med någon man inte älskar ur djupet av sin själ, känns fattigt, torftigt och otillfredsställande enligt mitt sätt att se. Jag kräver att få känna mig tillfredsställd både kroppsligt och själsligt, annars känns det helt meningslöst. Hur känner andra kring detta? Det är ju så “inne” att ha många partners och swinga och allt möjligt. Men är det egentligen en djupt liggande längtan (och ett sökande) efter att få känna sig älskad och åtrådd ända in i själens innersta? Som alltid kan jag bara svara utifrån det perspektiv jag själv ser på sånt här. Kärlek är för mig inte en begränsad grej. Det är lätt att stämpla swingers och polyamorösa människor som något som är "trendigt" men jag tycker det är felaktigt att göra så. Jag själv anser att kärlek kommer i många olika former och färger. Kärlek är inte den där romantiska tvåsamhets-kärleken, något som jag numera anser är sentimental och konstruerad. Jag har två kvinnor i mitt liv. K och L. Ni har läst om dem förut. Älskar jag dem i den klassiska, romantiska uppfattningen? Nej, det gör jag inte. Åtminstone inte än. Men älskar jag dem? Det är klart jag gör. De är båda underbara kvinnor och viktiga i mitt liv. Jag skulle inte vilja välja bort dem då båda tillför mig mycket glädje, skönhet och inspiration. Kärlek är bra. Jag är helt för att människor har mer kärlek i sina liv, och sina sexliv. Men jag tycker också att man ska börja inse att kärlek kommer i många olika former, inte bara i den romantiska, klassiska tvåsamhetsformen. Som Din-R skriver så kan det helt enkelt vara så att man älskar sex i sig, och att de personer man då har sex med blir en fysisk manifestation av den kärleken. Att personen blir oviktigt för personen är ett verktyg som gör kärleken till sexet fysisk. Det är inget fel med det heller. Jag själv har inte sex med människor jag inte känner någon attraktion eller relation till. Av alla de människor jag haft sex med (och det börjar bli några stycken även om det inte är uppe i tresiffrigt ännu) så har jag bara haft vad jag skulle kalla ytligt sex tre gånger - och varje gång lämnade det mig tom och otillfredsställd. För jag vill ha sex med en person, inte bara en kropp. Till den personen måste det finnas nåt som drar mig. Kan man kalla det kärlek? Tja, jag antar det. I nån form tycker jag att det är kärlek. Det är inte tomt sex för mig att ha sex med K eller L, även om jag kallar dem för mina "älskarinnor" så är de mer än bara sex för mig, för de är personer och inte kroppar. Kärlek är för mig inte en på-eller-av grej. Det är en skala. Det börjar lätt, och sen växer det. Kanske nån dag i framtiden kommer min kärlek till K och L att ha djupnat ytterligare. Vem vet? Men om/när den dagen kommer, då kommer det bara att öka min njutning av dem. --- Sist men inte minst, generaliseringar. Det här har inget att göra med det Ann skrev, utan är en reaktion. Jag försöker leva enligt devisen att om man inte kan säga nåt snällt så säg ingenting alls istället. Jag försöker också att vara någorlunda ödmjuk, och något jag verkligen försöker undvika är generaliseringar kring människor. Jag är inte perfekt, och det händer att jag gör fel - men generellt (haha) försöker jag undvika att generalisera. Jag tycker om att läsa bloggen Tjej På Tjej. Det är spännande och insiktsfullt att få följa ett par som inte passar in i den heteronormativa definitionen, att få läsa om deras tankar och erfarenheter som ett öppet lesbiskt par. Men jag kände mig lite stött vid den generalisering de gjorde i inlägget med titeln "Män". Inlägget tog upp en artikel i Aftonslasken om en karl som missat sin sons förlossning eftersom han var upptagen med att ofreda en sköterska. Ja, att mannen i fråga är ett riktigt kukhuvud (i ordets alla möjliga meningar) råder väl inget större tvivel om, men det kändes lite lågt att sammanfatta alla män så. (Sen bör man ha i åtanke att Aftonblaskans journalistiska etik blåste bort för många år sen, och jag själv har antagit inställningen att åtminstone 90% av det de skriver är antingen rena påhitt eller grava överdrifter.) Jag har träffat åtskilligt med kvinnor som uppfört sig precis lika illa. Faktiskt så har jag känt lesbiska kvinnor som uppfört sig med enligt en liknande inställning. Därför tycker jag det är lite plumpt att med en svepande retorik säga att "vad är det med män?" när man lika gärna kan säga "vad är det med människor?" egentligen. Jag ser nu fram emot den eldstorm av "hur vågar du anfalla dem så här/jag ska sluta läsa den här sopiga bloggen"-kommentarer som kommer att rulla in!