Arkiv för månad november, 2009

Våren 2002 lärde jag känna två kvinnor nästan precis samtidigt. Den ena var kvinnan som kallar sig för Sheila och som skriver den här bloggen tillsammans med mig. Hon är en underbar kvinna, en god vän och en person som jag haft kontakt med sen dess.

Den andra kvinnan var hon som blev Nummer Fem.

Faktiskt så var ordningen jag träffade dem på omvänd, men det är inte lika dramatiskt att inleda så. Nummer Fem träffade jag först, Sheila nån vecka senare.

Jag visste ju inte att hon var Nummer Fem, och skulle inte veta det förrän ett halvår senare. Vi lärde känna varandra och träffades av och till under våren. Vi träffades en gång på sommaren också, och det var då som vi dels inledde en fysisk relation med varandra. Det var även då som jag fick mina första insikter i vilken komplicerad människa Femman var.

Jag minns det tydligt. Vi var hemma hos mig och såg på film. Hon låg i soffan och vred sig lite obekvämt och till sist frågade jag vad som var fel. Hon informerade mig om att hon var så himla kåt, det var lite jobbigt bara. Vilket fick mig att undra varför hon var så tydlig med det när hon bara några timmar tidigare sagt att hon inte ville ha sex med mig, att det aldrig skulle hända. I mitt huvud kändes det motsägelsefullt, att ena stunden säga att ingenting kommer att hända nånsin, och bara ett tag senare ligga där och kvida och i praktiken be en sätta på en.

Motsägelsefullt var precis vad det var. Jag föreslog att vi skulle knulla, och la handen på hennes ben. Hon viftade bort den och sa att nä, hon skulle behärska sig. Jag blev enormt förvirrad, om det nu var så hemskt att ha sex med mig, varför visade hon då så tydligt att hon var kåt? Men som sagt, det var mina första insikter i att hon var komplicerad och kanske inte själv visste hur hon fungerade.

Efter en stund hade vi dock sex. Jag minns inte hur länge det gick, men till sist gissar jag att hon förlorade sin inre kamp, och vi knullade. Det var faktiskt inget bra sex alls, hon var väldigt bestämd och dominerande och om jag inte gjorde saker på exakt rätt sätt smällde hon bort handen och sågade sönder mitt självförtroende genom att säga ”du gör fel, jag får göra det själv istället”. Resultatet var en irriterad och förödmjukad jag som därmed förlorade min erektion när jag blev sur. Efter en stund fattade hon dock att hon gjort mig både ledsen och ganska arg med sitt uppförande, och bad om ursäkt. Vi fick båda varsin orgasm, men det kändes mest som en knallpulverpuff. Vi låg bredvid varandra och hämtade andan.

Dagen efter var hon jättenoga med att påpeka att det var en engångshändelse, aldrig skulle hända igen och att det inte förändrade våran relation ett skvatt. Jag brydde mig inte utan nickade jakande och tänkte inte mer på det.

Men ändå minns jag att hon klädde sig väldigt utmanande den dagen. Det var sommar, varmt och hon tog på sig en blå, tunn klänning. Hon var faktiskt väldigt fin i den, det minns jag än idag. Hon verkade dessutom vara på ett mycket gott humör, för allt eftersom dagen fortgick blev hon gladare och mer frikostig. Vi kramades mer, hon verkade slappna av, och vi kysstes några gånger. Det var här som jag insåg att hon hade enorma humörsvängningar och var nästan bipolär i sina temperament.

Vi sågs inte så mycket efter det. Jag började jobba på ett nytt jobb, och vi ringde emellanåt varandra och pratade. Jag var less på mitt liv, det stod och stampade utan att komma nånstans, och på skoj föreslog hon att jag skulle flytta in med henne i en ny lägenhet.

Allt eftersom vi pratade om det blev det mer verkligt. Flytta bort från orten jag bodde i, flytta in hos henne. Hon kunde ordna en ny lägenhet åt oss att båda börja om i. Vi skulle såklart bara dela lägenhet, inte vara ihop eller sambo eller så. Hon var tydlig på att definiera det tidigt. Jag brydde mig inte. Men tanken var lockande, att kanske injicera lite nyhet i mitt liv, kanske få energin att börja om med en del saker.

Två månader senare flyttade vi ihop. Det var faktiskt trevligt, jag mådde ganska bra och det kändes positivt.

Vi började knulla regelbundet. Trean som vi bodde i användes bara till hälften, rummet där det var tänkt att jag skulle bo stod tomt eftersom vi sov ihop i hennes säng och knullade där. När hon började slappna av var hon faktiskt ganska trevlig. Hon hade en del egenheter för sig i det vanliga livet, men hon älskade att knulla. Hon köpte massor med sexleksaker, och jag använde dem på henne. Det var med henne som jag första gången hade en penisring, vilket var en intressant upplevelse. Hon älskade att rida mig, och jag glömmer aldrig den gången hon red mig och precis innan jag kom gled av och runkade mig tills jag sprutade. Sprutet var så intensivt att det träffade henne på hakan. Vi skrattade åt det, det var ett bra minne.

Hon var inte rädd för att experimentera. Hon ville hitta min g-punkt, och med hjälp av mycket glidmedel och känsliga fingrar lyckades hon några gånger. Det lärde mig två saker: 1) Det är enormt skönt när det går bra och 2) jag är inte förtjust i saker som trycks in i min rumpa. Det var även med henne som jag första gången hade analsex, något jag skrev om tidigt i bloggens historia.

Sakta insåg vi att vi glidit in i ett förhållande. Jag älskade henne. Eller, jag trodde jag gjorde det. Idag i backspegeln vet jag inte hur sanna våra känslor var, och egentligen spelar det ingen roll. Hade jag kunnat prata med mig själv då hade jag nog sagt att båda våra känslor föddes ur rädslan att inte ha någon, men resultatet var ändå detsamma.

Förhållandet var dödsdömt dock. Det dröjde inte länge innan det började naggas i kanten pga diverse orsaker, och efter det började det falla sönder i alltmer accelererande takt. Vi flyttade ihop i början av Oktober, och den första Mars nästa år hade vi för länge sen gjort slut och jag hade flyttat in i en egen, mindre lägenhet.

Vi umgicks fortfarande och försökte vara vänner, och när humöret föll på knullade vi. Det var fortfarande skönt att knulla henne, och jag var inte stark nog att avsluta det. Men även här började våran relation raseras, och jag måste få säga att när jag tittar i backspegeln var det helt och hållet pga hur hon uppförde sig.

Våra sista ord den våren var efter jag kommit hem från ett besök till mina föräldrar. Jag var i dåligt skick, men det hindrade henne inte från att explodera i ett gigantiskt gräl med mig och beskylla mig för alla fel i sitt liv samt i alla andras liv också. Till sist kände jag att det fick räcka, uppbådade mina kvarvarande krafter och röt åt henne att försvinna ur mitt liv för all framtid.

Vilket hon gjorde.

Tills för några år sen, då vi av en mindre slump började prata med varandra igen på nätet. Det var högst trevande, i början bad vi mest om ursäkt från båda hållen för hur dåligt det blivit. Sen pratade vi lite av och till och sen rann det ut i sanden av sig själv. Inget mer kom av de samtalen, och jag hade henne kvar på min MSN-lista tills häromåret när jag tog bort henne och slutgiltigt stängde det kapitlet i mitt liv.