Kommentarer till Hur mycket är kärleken värd?

Av: Sara

Sara — Mon, 10 May 2010 05:52:24 +0000

Man kan tappa all tro på kärleken också. Kärlek är vackert och man ska inte vara snål med den. Men jag har lärt mig att man måste spara lite kärlek till sig själv också. Kanske är jag för bränd och bitter just nu för att ge en objektiv åsikt till kärlek och vad man är beredd att offra.

Vad jag dock vet med säkerhet är att man inte ska vara för generös med sin kärlek. Ge den inte till vem som helst.
Vad kärleken är värd?
Mycket.
Men inte till vilket pris som helst, man måste fortfarande vara sig själv. Kompromissa inte med din egen person.

Och framförallt, ge inte mera än du får tillbaka.
Spara lite till dig själv, bara så det räcker till att läka ditt hjärta.

Av: Elin Sturesdotter

Elin Sturesdotter — Sun, 09 May 2010 13:24:09 +0000

Kärlek har så många yttringar, så många ansikten – och så många graderingar…
För mej är den yttersta kärleken villkorslös: jag ger utan få eller kräva något tillbaka, och gör det med öppna ögon och av fri vilja. Den kärleken är så speciell, så exklusiv att den sällan(?) hittas i parförhållanden utan är mest förbehållen i andra konstellationer som föräldrar-barn, mellan syskon eller vänner.
I en misshandelsrelation är det inte fråga om kärlek längre, utan om snedvridet beroende hos både förövare och offer.

Av: emmy

emmy — Tue, 09 Mar 2010 17:27:33 +0000

skrev ett litet inlägg som svar på detta http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14198194

Av: En likformad enhet « Klumpesnusk & Sheila

En likformad enhet « Klumpesnusk & Sheila — Wed, 03 Mar 2010 18:55:56 +0000

[...] kan inte hålla mig från att ge en del av min syn på Klumpes senaste två inlägg om hur mycket kärleken är värd och detta med självuppoffring. Till viss del håller jag [...]

Av: M

Wed, 03 Mar 2010 12:52:00 +0000

Efter att mitt senaste förhållande tog slut drogs jag med samma tankegångar. Framförallt handlade det om hur blind jag själv var för det sättet hon behandlade mig på. hur jag började kompromissa med saker jag lovat mig själv att inte göra.

Generellt sett så kan man ju utgå ifrån att om kärleken ger mer ”ont” än ”gott” så är det något som är ganska snett. Det är dock svårt att se objektivt på saker och ting, när man är mitt i dem.

Av: Mimi

Mimi — Tue, 02 Mar 2010 20:45:39 +0000

Tankebanor som jag själv länge gått och tänkt på. Gjorde slut med mitt ex för en månad sedan då jag insåg att jag alltmer begränsade mig själv i förhållandet. Trots att jag verkligen älskar honom så dog tillslut mina sexuella och trogna känslor för honom genom att jag inte längre kunde vara mig själv. Tillslut blev risken för stor att jag skulle vara otrogen bara för att bevisa något för mig själv och att såra honom pga det kändes otroligt själviskt. Jag älskar ju honom och får leva med mitt beslut(han blev jätteledsen) med tanken om att ifall han verkligen älskar mig så är det här rätt sak för oss båda. Jag tänker inte låta honom få en halv person genom mig när någon annan där ute kan ge 100% av sig själv till honom.

Och frågan är väl om det är ”rätt” när man känner att man offrar för att få uppleva något så fint som kärlek. Vissa saker kan man känna är värt det, men när det inte längre känns så kan det vara dags att utvärdera sina prioriteringar.

Av: klumpesnusk

klumpesnusk — Tue, 02 Mar 2010 16:44:37 +0000

Det är så mycket mer som man kan bli tvungen att offra. Man kan bli tvungen att offra drömmar, vänner, kanske t.o.m. familj för att bibehålla den kärleken.

Av: Frida

Frida — Tue, 02 Mar 2010 16:09:51 +0000

Värt att tänka på. Lever nu i ett monogamt förhållande men har senaste tiden funderat mycket kring vad jag måste avstå för att bibehålla vår relation. Det är synd att livet och kärleken inte är enkla ekvationer att lösa.