Mitt generella tema är frågan kring hur långt man är villig att kompromissa med sig själv, med sina egna ideal – och när blir det att man börjar skära bort bitar av sin egen identitet, sin egen individ, sitt eget liv till förmån för kärleken. Hur viktig är den kärleken för sig själv, och var går gränsen för när de saker man väljer att leva utan till förmån för relationen blir långsiktigt skadlig för sig själv.

Att anpassa sig till varandra är definitivt inte dåligt så länge det sker på rimliga villkor, och är en process som båda deltar i. Jag är helt och hållet för det, det är personlig evolution.

Men att självcensurera sig, att ta bort bitar av sig själv för vad ens partner (eller vad man tror ens partner) vill är ju knappast bra, och frågan är var balansen går.

Det jag dock tror att Klumpe menar är det mer negativa. När man konsumeras i sin vilja att göra sin partner nöjd, när det bara blir ett konstant givande, inte ett tagande för att väga upp. Ett konto behöver insättningar för att täcka uttag. Jag å andra sidan fick denna gången vara den lite mer positiva i ekvationen, känns bra för egen del. Även mellan oss är det ett givande och tagande. Haha.

Att anpassa sig till varandra är inte dåligt. Att kompromissa är inte dåligt även om man inte behöver kompromissa om allt. Ibland får den ena backa och ibland den andre.
Anpassa sig måste man göra ständigt, till sina vänner, familjen, partners, arbetsgivare, skola etc. Jag tror att man får vrida på saker och försöka se möjligheterna med att man måste anpassa sig, kompromissa osv. Kanske upptäcker jag något, lär mig något nytt, hittar nya intressen…

Jag pratar om de stora sakerna som man mer eller mindre ofrivilligt avstår, ofta genom sin egen självcensur. Att man kanske väljer bort nära vänner bara för att de inte kommer överens med ens partner, att man väljer bort drömmar, tankar och liknande för att ens partner inte godkänner dem, tycker de är barnsliga, overkliga eller annat.

Men jag slår vad om hundratusen kameler att en majoritet av människor som lever i osunda förhållanden och som gjort det till en praxis att offra sig själv för kärleken inte har den insikten, och inte har förmågan att ta några steg utanför det hela och se det utifrån.