Jag har en miljard saker jag vill skriva om, och jag har ingen energi eller fokus att skriva om det. Det är oerhört frustrerande för en människa som mig, som behöver skriva för att må bra.

Nej, jag har inte glömt bort polyfrågorna. Jag har försökt börja sortera i dem, men det finns ingen energi hos mig. Mitt vanliga liv är i full fart, och i fyra dagar har jag haft dåligt samvete för i fyra dagar har jag tänkt samma tanke. Tanken som låter ”idag borde jag ta tag i polyfrågorna och börja sortera!” och varje gång har reaktionen blivit densamma, nämligen att jag gör det lite senare och sen blev det liggande tills jag inte gjorde det alls. För jag känner mig mentalt slut, och att skriva blogg är inte längre lika automagiskt för mig som när jag började.

Jag borde försöka skriva om mitt inre, men orden finns inte där. Det finns mycket osäkerhet i mitt inre nu, och ofta oroar jag mig för att göra ”fel” på nåt vis. Höst-osäkerheten, eller kalla det vad ni vill. Jag har perioder då jag blir fylld med en nervös och darrig känsla, när gammal osäkerhet kommer fram, när jag upplever andra människor som ett hot mot mitt liv. En känsla som jag inte tycker om, som känns som en onödig relik. Jag vill inte känna mig hotad av andra människor i mina människors liv, men ändå gör jag det. Det gör mig ledsen, frustrerad och arg att jag känner så, och jag vet inte hur jag ska bearbeta den känslan annat än att trycka bort den. Vilket inte är bra eller hälsosamt.

Frustrationen infinner sig också, för jag känner mig som om jag mer och mer börjar forcera den här bloggen. Jag är mindre och mindre nöjd med det jag skriver, och ibland har jag djupa tvivel på om jag borde fortsätta skriva alls. Dels för att jag tycker mina inlägg blir sämre och sämre, men också för att jag inte får nån feedback på om de blir sämre och sämre, eller om det bara är min egen inbillning.

Jag har tappat sugen, och just nu vet jag inte hur jag ska få tillbaka den.

Jag har en miljard saker jag vill skriva om, och jag har ingen energi eller fokus att skriva om det. Det är oerhört frustrerande för en människa som mig, som behöver skriva för att må bra. Nej, jag har inte glömt bort polyfrågorna. Jag har försökt börja sortera i dem, men det finns ingen energi hos mig. Mitt vanliga liv är i full fart, och i fyra dagar har jag haft dåligt samvete för i fyra dagar har jag tänkt samma tanke. Tanken som låter "idag borde jag ta tag i polyfrågorna och börja sortera!" och varje gång har reaktionen blivit densamma, nämligen att jag gör det lite senare och sen blev det liggande tills jag inte gjorde det alls. För jag känner mig mentalt slut, och att skriva blogg är inte längre lika automagiskt för mig som när jag började. Jag borde försöka skriva om mitt inre, men orden finns inte där. Det finns mycket osäkerhet i mitt inre nu, och ofta oroar jag mig för att göra "fel" på nåt vis. Höst-osäkerheten, eller kalla det vad ni vill. Jag har perioder då jag blir fylld med en nervös och darrig känsla, när gammal osäkerhet kommer fram, när jag upplever andra människor som ett hot mot mitt liv. En känsla som jag inte tycker om, som känns som en onödig relik. Jag vill inte känna mig hotad av andra människor i mina människors liv, men ändå gör jag det. Det gör mig ledsen, frustrerad och arg att jag känner så, och jag vet inte hur jag ska bearbeta den känslan annat än att trycka bort den. Vilket inte är bra eller hälsosamt. Frustrationen infinner sig också, för jag känner mig som om jag mer och mer börjar forcera den här bloggen. Jag är mindre och mindre nöjd med det jag skriver, och ibland har jag djupa tvivel på om jag borde fortsätta skriva alls. Dels för att jag tycker mina inlägg blir sämre och sämre, men också för att jag inte får nån feedback på om de blir sämre och sämre, eller om det bara är min egen inbillning. Jag har tappat sugen, och just nu vet jag inte hur jag ska få tillbaka den.