"You've got a pussy. I have a dick. So what's the problem? Let's do it quick!"
Idag fick jag ett underbart sms. Ett sms som värmer mitt hjärta, får mig att le och som jag har läst om och om igen många gånger sedan jag fick det. Känslan är ömsesidig, och det är mot någon som förstår mig, min livsstil och som själv följer samma filosofi som mig.
Just nu är mitt liv mycket, mycket bra känns det som. Jag känner mig inlindad i kärlek, och vill ge kärlek tillbaka.
Jag och min vän Linda pratade igår om lite olika saker, och gled in på ämnet som är osäkerhet kring sitt könsorgan. Det här är väldigt vanligt hos kvinnor, många kvinnor (speciellt unga kvinnor) oroar sig för utseendet på sin fitta. De oroar sig för om blygdläpparna är för stora, för små, om de har för lite eller för mycket hår osv. Porren har en stor del i den här osäkerheten, tror vi.
Vi kom fram till att vi skulle vilja visa den vackra mångfalden hos kvinnors fittor, visa att de kommer i alla storlekar, former, färger och smaker. Kanske på det viset kan vi få kvinnor att känna sig lite bättre om hur deras könsorgan ser ut, och trivas med sin fitta så som den är, inte så som den “borde” se ut.
Därför söker vi efter kvinnor som är villiga att ta en bild på sin fitta och skicka in. Det kommer att bli en permanent utställning av fittor här på Klumpesnusk.se, och om man skickar in en bild på sin fitta kommer den att hamna där så att andra kan beskåda den, njuta av den och kanske må lite bättre efteråt.
Vi söker efter alla sorters fittor. Det spelar ingen roll hur den ser ut. Jag upprepar, ingen som helst roll hur din fitta ser ut. Vi vill visa mångfalden hos det kvinnliga könet.
Hittills har vi en fitta redo, och det är Lindas. Vi vill ha fler. Jag hoppas att även min coblogger ställer upp!
Så vill du visa upp din fitta (eller din flickväns/sambos/frus) och kanske bidra till att kvinnor slappnar av mer kring utseendet på sitt eget könsorgan, skriv en kommentar eller helt enkelt maila in din bild.
Återigen, det spelar ingen roll hur din fitta ser ut. Det är mångfalden som är viktig.
Jag ska börja med en påpekan om att mörkhyade mäns påstådda kukstorlek är något jag kommer behålla i min fantasi, oavsett hur sanningen än må vara. Det är samma sak med storbystade blondiner, denna myt om att blodiner är storbystade behåller många män säkert inlåst i fantasin och så gör även jag med mörkhyade mäns doningar. Det bara är så och tur att vi alla har vår fria rätt till dylika tilltag.
En uppdatering från tysta Sheila då.. Det blev inte riktigt som det var tänkt i helgen, vi hade ju tänkt besöka vår första Parklubb, men istället bjöd vi hem två nya men kära vänner på middag. En riktigt trevlig kväll med god mat, dryck och erotik-spel avslutades på soffan alla fyra i någon svettig och stönande sexorgie. Helt underbart! Det går lite för länge mellan gångerna för min smak bara. Jag vill ha möjlighet att hitta på porr och erotik i stort sett jämt. Men å andra sidan blir det nog som min sambo säger att man skulle vänja sig och det då inte skulle vara lika roligt längre. Tyvärr, må tilläggas, tyvärr..
Jag har haft svepande funderingar på ämnen att ta upp här, sådana som passerat i ögonblicket och sedan varit som bortblåst. Något jag dock funderat mer på är ett förslag som min sambo kom med här om dagen. Om hur jag ställde mig till att skaffa en älskare.
Det är inte första gången han öppet funderar på detta tillsammans med mig och det är inte första gången jag säger att jag inte känner mig helt bekväm med den tanken. En del kvinnor kanske skulle jubla och tycka det var ett riktigt bra erbjudande som man ska ta vara på. Jag vet inte varför jag inte känner så..
Hans tanke bakom är att jag ska få bli riktigt tillfredställd, men det grundar sig i en känsla av otillräcklighet för honom och det vill jag absolut inte späda på. Han är alldeles tillräcklig för mig, även om jag inte blir fullt ut nöjd alltid, nymfoman som jag är. Men han har ändå givit mig det bästa sex jag haft någonsin, de bästa orgasmerna.
Sedan tänder han på att se mig njuta och vid någon av dessa träffar med en eventuell älskare vill han vara med och se. Vilket inte heller gör att det känns okej, även om det då skulle vara mer för hans skull än min egen, så kan jag inte bli riktigt vän med den tanken.
Kanske är det så att jag inte är redo helt enkelt. Dessa otrohetskänslor som skulle komma upp och det faktum att det bara finns EN man jag VILL ha sex med. Jag ger det en ärlig åtanke och vi har pratat om det, men jag vet inte när det skulle komma att kännas okej egentligen..?
Jag tror hellre jag vill ha en älskarinna i så fall, det är något som inte han kan ge mig samt att han skulle vilja vara delaktig ibland. Även om en fast relation utanför vårt förhållande, oavsett det är med en man eller en kvinna, inte är något jag vill heller…
Det är otroligt svårt att få rätsida på dessa funderingar.
Jag är skapad för en person andligen, men en person ensam har svårt att hantera mig kroppsligen.
En av många fakta som vi får lära oss via porren är att svarta män har gigantiska kukar. Alla svarta män har jättestora kukar som de bara älskar att stoppa in i allt som rör sig.
Men tyvärr är det ju inte så egentligen, utan det är ännu en missvisande myt som porrindustrin fabricerat. Faktiskt så är det lite fascinerande hur djupt rotad den här myten sitter hos många, så till den grad att många människor faktiskt tror den är sann – att alla svarta killar har jättestora falukorvar mellan benen.
Jag skulle personligen säga att det här är kanske den sista myten som porrindustrin verkligen kan dra nytta av. De flesta andra myter har ju blivit “avslöjade” eller vad man nu ska säga, men myten om den storkukade svarte mannen lever fortfarande kvar, och det produceras hundratals (tusentals?) filmer varje år på temat om den grovkukade besten som springer runt och sätter på saker med sitt gigantiska verktyg. Filmerna är ofta lätt rasistiska också, och männen framställs ofta som primitiva okänsliga monster.
Men som sagt, rent generellt är det en myt.
Ja, det finns svarta män som är välutrustade. Det finns även helt vanliga blekfisar som är välutrustade. Kukstorleken är allt inom porr, och vad gäller svarta män väljs aktörerna noga ut för att motsvara stereotypen. Det är därför man aldrig ser nåt annat i porr, killarna är noga utvalda.
En förlängning nu är att det börjar komma porr där svarta män lanseras, och där kukarna faktiskt inte är riktiga. Porr där kukarna helt enkelt är förvånansvärt välgjorda gummiproteser som aktören trätt över sin riktiga kuk, och sen superfejkar man allting.
Ett exempel:
Det är ingen slump att han behåller byxorna på. Annars hade man sett skarven där gummikuken är fäst.
Hur uppstod den här myten om välutrustade svarta män? Jag tror det går ända tillbaka till 1800-talet eller tidigare, när man på allvar började utforska den afrikanska kontinenten. På den tiden var gemene man inte så jättebrydd i fakta, och många trodde ju på allvar att det fanns outforskade kontinenter där det bodde enögda jättar och andra fantasivarelser, vilket i sin tur ledde till att samhället odlade en mer eller mindre fabricerad fascination för fantastiska ting. Det var säkert lukrativt som halv-seriös tidningsförläggare att publicera historier om de primitiva svarta männen med sina jättekukar, artiklar som lästes av upphetsade och chockerade överklassdamer.
Det finns liksom ingen evolutionär eller biologiskt försvarbar orsak till varför just mörkhyade människor skulle ha utvecklat fysiskt större könsorgan. Funktionellt är de identiska, och en stor kuk skulle mest vara i vägen tror jag. I mina ögon verkar det därför osannolikt att en stor kuk hos en man är nåt annat än en ren slump, och jag tror inte en sekund att det etniska ursprunget påverkar hur välutrustad man är.
Låt mig därför presentera ett litet fynd jag gjorde av en slump häromkvällen. Det är lite av ett guldkorn på nåt vis.
Tittar man mellan benen på kanske 95% (eller ännu mer) av världens mörkhyade män så tror jag att de ser ut ungefär som han här ovan gör.
Kom ihåg det nästa gång du ser en porrfilm där en svart man har en gigantisk kuk. Kom ihåg att han mest troligt är utvald för att passa in i den här stereotypen, och att hans kuk inte på något vis är en representant för hela den mörkhyade etniciteten.
För några dagar sen fick jag en intressant tanke.
Det är ju så att jag anser mig själv sedan nåt år tillbaka vara en polyamorös relationsanarkist. Egentligen tycker jag etiketten är onödig, men om man måste klassificera mig så hamnar jag i det facket. Jag kan och vill älska flera människor, och jag vill inte sätta en klisterlapp på relationen, samt anser att en relation kan ha många gråskalor – man kan älska nån utan att vara “ihop”.
Ja, ni som följt bloggen vet säkerligen hur jag resonerar, och vet också att det här är i konstant utveckling.
Men, en tanke slog mig för några dagar sen. Nämligen den att tänk om jag ironiskt nog blir mer ensam trots att min livsstil är mer öppen för kärlek och relationer?
Det är ju trots allt så att jag lever som ovan nämnda kombination i ett samhälle där monogami är den vida utbredda normen, och där min livsstil är i minoritet. Hos många anses min livsstil t.o.m. vara åtskilligt mer kontroversiell än att vara t.ex. homosexuell. Flerkärlek fördöms ofta ännu hårdare hos många reaktionära kretsar än att älska nån av samma kön.
De flesta monogama vill ha andra monogama. Utbudet för monogama människor är stort. Gränserna är tydliga. Antingen är man singel, eller så är man det inte. Jag är inte singel, men samtidigt är jag inte upptagen, vilket skär sig med monogama personers syn på kärlek.
Så alltså, när jag går ut och är öppen för andra människor kan det då bli att ingen vill ha mig, för min syn på kärlek är inkompatibel med den stora massans syn på detsamma? Kommer jag att bli mer bortstött för jag är “avvikande”?
Jag har märkt det här lite när jag cruisar runt på nätet. Jag får frågan om jag är singel, och jag svarar att ja, i dina ögon är jag nog det. Förvirringen som följer blir sällan speciellt rolig, och det slutar ofta med att personen jag pratar med helt försvinner och slutar hålla konversationen uppe. Ofta just för att de ser mig som ett freak, nån galning som tror att man kan älska flera människor samtidigt. Han måste ju vara nåt knäppo, alla veeet ju att man inte gör så! Osv osv.
Den monogama världen handlar väldigt mycket om etiketter, regler, avgränsningar. Antingen är man tillgänglig eller så är man det inte. Antingen är man upptagen, eller så är man singel. Sen att det finns en absurd mängd med människor på kontaktforum som mer eller mindre öppet söker otrohetsaffärer är en annan femma, enligt de flesta.
Men frågan kvarstår. Kan man som lever en öppen livsstil ironiskt nog råka bli mer ensam och få svårare att få kontakt med andra människor bara för att ens syn på kärlek och förhållanden inte går ihop med kutymen?
Mycket knepigt.
(Apropå ingenting särskilt så har Jennie Rehbinder skrivit ett läsvärt inlägg om just polyamori. Rekommenderas.)
Tidigare idag tog jag en lång dusch. Jag gillar att duscha, och när jag bodde hemma i tonåren fick jag ofta skäll från mina föräldrar för att jag kunde stå i upp till en halvtimme (!) i duschen och bränna dyrbart varmvatten. Nu när jag bor i lägenhet och varmvattnet ingår i hyran brukar jag ofta duscha länge. När mina fingertoppar är russin, då är jag klar.
Det enda jag saknade var sällskap. Jag vill ha en mjuk, varm, gärna mullig kvinna med mig i duschen. Jag vill smeka henne, sköta om henne, tvätta henne. Förena nytta med nöje och låta henne njuta av mina händer. Shamponera hennes hår och medan det verkar lite får händerna tvåla in henne. Smeka hennes kropp med tvål, göra rent i varje liten springa och vrå.
Det är en konstform att ta en sensuell dusch. Ett av mina favoritknep är att i början spola med iskallt vatten överallt i duschen. Kyla ner golvet, väggarna, överallt. Nästan så att man står där och huttrar lite. Sen skruvar man på varmvatten. Så hett som man bara står ut med. När varmvattnet träffar de nedkylda ytorna blir det tjock imma som fyller hela badrummet och gör det nästan drömlikt. Varma dimmor som lindar in mig och den jag duschar med.
En lång sensuell dusch är också ett bra tillfälle för mig att ge min kvinna en orgasm. Det är nånting särskilt med att stå där under strålarna och se hur hon kommer. Hur hennes kropp spänner sig, stönet som kommer ut ur munnen när mina fingrar varsamt hittar in i henne, hittar hennes känsloknapp och hur tummen och pekfingret mjukt masserar en bröstvårta. Slutna ögon, men öppen på alla andra vis. Öppen för den sensuella njutningen av att bli omhändertagen av någon man tycker om, och som tycker om en tillbaka.
Min tur sen. Ett brett leende möter mig när orgasmen ebbar ut. Varma ögon fyllda med kärlek. Två händer som vill smeka mig, tvätta mig, ta hand om mig. Mjuka pussar, varma och långa kyssar.
Till sist är fingertopparna som russin. Två nöjda människor som står i dimmorna och torkar sig, skrattar kanske lite.
Jag saknar det.
En märklig sak hände mig idag. Jag har gått hela eftermiddagen och undrat över om det här är bra bloggmaterial eller om det bara är en enda stor egotripp som jag ska njuta av privat. Jag misstänker att sanningen ligger nånstans mitt emellan.
Men nu har jag inlett det här, så därför får jag vackert avsluta det.
Jag har sedan jag startade min blogg och sett den öka i popularitet och besöksantal undrat om jag nånsin skulle råka på vilt främmande människor som pratade om den i min närhet utan att veta vem som är precis bredvid.
Nu har det hänt. Jag satt på lokalbussen hem tidigare idag och funderade på mina olika göromål och förehavanden. Två tjejer i de övre tonåren/låga 20 (omöjligt att avgöra exakt) klev på och satte sig på stolarna bakom mig. Hör hur de sitter och kvittrar i väldigt högt tempo, och tänker inte mer på det.
Men så hör jag hur de sänker tonläget lite och börjar prata om nätet och det märks på dem att det här är nåt mer för dem själva. Plötsligt är mina öron på helspänn medan jag tar på mig en ointresserad min och låtsas som att jag inte hör dem.
De pratar nämligen om mig!
Jag hör inte så bra vad de säger, bullret från bussen och deras sänkta tonläge hjälpte inte mitt tjuvlyssnande. Men jag hörde dem säga bra saker om mig, om hur jag och Sheila skriver (tydligen är vi “sååååå bra asså”) och de nämnde även lite andra bloggar som de gillade. Bl.a. nämnde de PussyPower och SwedishTeen, så ni kan också ta till er lite ära.
Jag misstänker att det finns två tjejer nånstans nu som desperat försöker komma ihåg vem som satt framför dem på bussen 
Idag är det den Internationella Kvinnodagen. DN har en grej på sin “På Stan”-blogg där de listar 8 sätt att fira kvinnodagen.
Jag firar kvinnodagen varje dag jag lever istället. Ja, det gör jag. Det går inte en dag utan att jag tänker hur fantastiska kvinnor är, och hur orättvist kvinnor ofta blir behandlade trots att vi påstår oss vara civiliserade. Jag har blivit kallad “feminist” för mina tankar kring sånt här, men jag tycker det är grundläggande rättvisa och åsikterna kommer från min humanism. Kvinnor särbehandlas fortfarande alldeles för ofta, och speciellt inom näringslivet är detta väldigt vanligt.
Men kvinnor är faktiskt fantastiska, och jag beundrar massor av kvinnor. Jag beundrar min coblogger Sheila. Hon är en tvättäkta gudinna. Hon är intelligent, vacker, stark och självständig. Hon är en ytterst fin kvinna och jag har alltid älskat henne precis som hon är.
Män är också duktiga på saker, men jag irriterar mig alltid enormt mycket på hur många män behandlar kvinnor. Alltför ofta ser jag män behandla sina fruar, flickvänner eller kvinnliga bekanta som om de var aningen sämre. Jag fattar inte det. Kvinnorna som blir behandlade så hela sitt liv tror ju det är sant också, att de är korkade kossor som inte kan göra saker lika bra som männen.
Javisst, vi är olika. Det finns saker som män aldrig kommer att kunna göra, och vice versa. Män kommer aldrig att kunna uppleva barnafödsel. Kvinnor kommer aldrig att kunna uppleva… tja.. jag vet inte, att kissa stående eller att bli sparkad i pungen?
Oavsett vilket behöver jag inte en speciell dag för att fira kvinnor; jag firar dem varje dag med varje andetag jag tar och varje ord jag skriver här.
Vad är bra kommunikation egentligen? Hur uppnår man bra kommunikation? När kommunicerar man på lika villkor och på ett sätt där båda får vad de vill ha utan att den ena parten måste ge mer än den andra?
Det här är några frågor som jag klurat på de senaste dagarna. Om det finns nånting som är kritiskt för oss människor så är det våran kommunikation. Det spelar väldigt liten roll om den kommunikationen sker mellan två stormakter eller mellan två människor i ett förhållande. Kommunikationen –och hur den görs, samt vad den åstadkommer– är kritisk för att det ska funka.
Emellanåt när jag känner mig på lite sämre humör undrar jag om inte mänskligheten som helhet håller på att mista sin förmåga att kommunicera på ett vettigt sätt. Det räcker med att läsa tidningen eller slå på nyheterna för att få massor med lysande exempel på olika sätt att inte kommunicera. Länder som inte kan prata med varandra, representanter för olika företag som bara gastar och försöker överrösta varandra.
Eller ta all den reklam som vi drunknar i. Där har vi också bra exempel på hur man inte kommunicerar. De flesta skulle väl hålla med mig att om man pratade till sina vänner som reklam pratar till oss, då skulle man inte ha speciellt många vänner kvar. Reklamen kommunicerar inte, den talar bara om för oss att vi är sämre människor för att vi inte har nån trivial produkt.
Hur kommunicerar man i ett förhållande? Många förhållanden går ryckigt fram för att de som ingår i förhållandet kan inte kommunicera. Jag vet att jag själv inte är världsbäst på det heller, utan det är nåt jag konstant måste förfina och bli bättre på – men det är verkligen inte lätt.
Kommunikation borde ju komma helt naturligt till oss. Faktum är också att så länge vi är ärliga så gör den det, och så länge vi kan föra en dialog så fungerar ju kommunikationen mellan människor. Ärlighet och dialog. Inte bara tala om hur man vill ha det, utan förstå den man pratar med. Att båda kan komma ur diskussionen och dialogen och känna sig nöjda, inte som att man blev överkörd eller fick kompromissa alldeles för mycket.
Det är verkligen knepigt det här med bra kommunikation.
Nu kommer jag att tjata om flerkärlek och andra icke-normativa synsätt på kärlek igen, men jag läste Adina (som är det tredje benet borta på Ormen i Paradiset) där hon skriver om sin syn på kärlek och förhållanden. Ville bara tipsa om det eftersom det speglar mycket av vad jag själv tror och tänker kring.
Ett litet utdrag:
Jag tror någonstans att människan inte är konstruerad att bara leva med endast en människa, att vi är fullt kapabla att älska fler än en person åt gången (menar då såklart kärleksförhållanden). Dessvärre har jag inga vetenskapliga belägg för detta påstående, bara en filosofisk tanke kring det. För visst hade det varit härligt med lite tyngd i detta inlägg med hjälp av vetenskapliga slutsatser, men så långt kan jag nog inte ta detta.
Mina vänner, kila nu genast över dit och läs det!
Loading ...
Recent Comments