Nej, det handlar inte om Franz Kafkas klassiska bok om en viss Josef K, utan om vad jag brukar observera hos en kvinna när hon gör en viss sak.
Vi lever i ett väldigt utseendefixerat samhälle, och en av de allra tydligaste och mest grundläggande sakerna kring en kvinnas utseende är att kvinnor bara har hår på huvudet. Eller, vi vet ju alla att det inte är sant, men om man ser till reklamer och allmän attityd är hår på kvinnor nåt som är äckligt, äckligt, äckligt och som med alla medel ska bekämpas. Det finns en enorm uppsjö med olika metoder för att avlägsna oönskat hår, allt från rakhyvlar till krämer till behandlingar där man bokstavligt bränner bort hårsäckarna.
Även om jag vidhåller att det är upp till var och en att själv avgöra vad man vill göra med sin kropp börjar jag undra hur mycket av den hårhysteri som de flesta kvinnor har som faktiskt är nåt de själva vill göra. Det är en knepig sak det där, för frågar man de flesta kvinnor så säger de ju såklart att de vill ta bort håret, att de känner sig fräschare och finare, osv. Man börjar därför undra om det är en åsikt de själva har, eller en åsikt de undermedvetet utvecklat för samhället säger åt dem att de borde ha den åsikten.
Jag tycker det är fint med en orakad fitta. Orsakerna till detta är flerbottnade, men enklast uttryckt så är det helt enkelt att det som en gång var vanligt har nu blivit det exotiska. Jag tror också det är en reaktion mot alla slätrakade fittor som får mig att uppskatta en fin buske.
Men, det finns en förlängning också. Nåt som jag börjat kalla för “processen”. Det är processen när en kvinna lyckas släppa både omgivningens och sitt eget krav att vara en perfekt, hårlös prinsessa. För det är en process, något som tar tid. Inte alla kan det eller vill det, men det är mycket fint att få beskåda.
Varför är processen fin? Ja, det är det som jag gått nu i massor med veckor och klurat på hur jag ska förklara. Jag har ingen hårfetisch i sig, men när en kvinna lyckas släppa kraven på att vara hårlös växer hon på något vis. När hon slutar raka fittan, slutar raka sig under armarna och slutar bry sig om ifall hon har lurviga ben, då blir hon vacker på nåt vis. Inte för att hon blir hårig, men för att hon växer som person. Ofta är det lite som att se nån släppa en tung börda, de reser sig upp, ställer sig rak i ryggen och drar in ett djupt andetag av lättnad.
Jag såg en film för några år sen med Jeff Bridges. Den hette “The Door In The Floor” och jag minns inte så mycket av den förutom att herr Bridges spelade en författare och konstnär. En av hans favoritsysslor var att teckna av helt vanliga kvinnor. Det här var helt vanliga kvinnor, fruar och mammor och vad han nu lyckades övertala att sitta modell. Första gången var de alltid påklädda, men för varje gång som de sitter modell övertalar han dem att ta av lite kläder, tills de sitter nakna och blir porträtterade. Senare under filmen framkommer det att han är egentligen inte så intresserad av att se nakna kvinnor, han ser skönheten i själva processen, att låta den här kvinnan blotta sig, att få se henne släppa in honom. För varje gång som de tar av ett klädesplagg ökar deras självförtroende och även blottar en del av sin själ. Det var just den processen som han fann vacker att se. Att rita av kvinnorna var för honom bara en ursäkt för att få delta i den här processen där de blottade sin kropp, och utan att vara medvetna om det blottade de även sin själ.
När jag får vara nära en kvinna som släpper tyglarna kring sin hårlöshet ser jag samma sak. Indirekt när en kvinna slutar bry sig om sin hårighet så växer hon i sitt självförtroende. Hon får lära sig att även om hon har en hårig fitta, hår under armarna och ben som inte är släta så är hon inte hatad, tvärtom. Hennes självförtroende växer för hon vågade göra nåt som var svårt för henne, och när man får se den processen blir kvinnan vackrare. Inte för att det växer ut hår på hennes kropp, utan för att man får en liten inblick i hennes själ, och hur hon blir mer trygg i sig själv.
Sen erkänner jag villigt att kvinnor som helt lagt rakhyveln åt sidan har en mycket vacker urkvinne-look rent estetiskt. Men det är inte den huvudsakliga grejen som gör den här processen så belönande, utan en trevlig bieffekt.
Loading ...
Recent Comments