Arkiv för kategorin "Kvinnligt"

Fittan som inte ville vara med

Fröken Rudolph gästbloggar om hur det är att ha en krånglande fitta och om hennes egen kamp med vestibulit.

Klumpe skrev häromsistens om oberäkneliga kukar, och att de ibland har sina helt egna idéer. Då kanske det inte är så konstigt att även den kvinnliga motsvarigheten ibland beter sig som divan Carlotta i ‘Phantom of the Opera’. Hon måste smickras, det ska drickas champagne ur hennes skor etc. för att Hennes Nåd ska nedlåta sig till att uppträda och sjunga. För visst har ni varit där, tjejer? Du kan vara hur tänd som helst, men din lilla fisförnäma Fittfröken rynkar bara på näsan. Ibland är du för trött för att få till det, ibland kan det vara något annat. Någonting som ställer till med riktigt elände, är när sex börjar göra ont. För en del kvinnor innebär sex en sådan oerhörd smärta att de helt enkelt inte klarar av det. Den 9 juni i år sände SVT programmet ”Sex, smärta och svek” som ’Uppdrag granskning’- redaktionen gjort. (Tyvärr finns inslaget inte längre kvar på SVT Play). Temat var vestibulit, om hur tjejer bemöts av vården på olika orter i Sverige. Granskningen var minst sagt deprimerande. De drabbade unga kvinnorna bemöttes med allt ifrån salvor mot inflammation till en klapp på huvudet och orden ”det går nog över”. Bara på ett fåtal mottagningar fann reportrarna kunskap och metoder för att komma tillrätta med detta traumatiska tillstånd. Framförallt var det några barnmorskor i Norrbotten (om jag nu minns rätt) som hade hittat och utvecklat ett sätt att hjälpa tjejerna som kom till mottagningen.

Jag har alltid varit mycket cyklisk. Varje ägglossning orsakade spontan kåthet, (brunst helt enkelt, vi är ju egentligen inget annat än mycket avancerade apor) och ibland även i samband med mens. Att då av sin egen kropp bli berövad förmågan att njuta, är att leva med en förrädare, en främling som tar varje tillfälle den kan, till att tugga i sig dig själv. Jag var 30 år när det började. Då visste jag inte vad det var, eller att det fanns ett namn för det. Det började med att jag en dag satt och läste en roman med några starkt erotiska sidor, sådana som brukar locka fram en sugande, bultande upphetsning – men istället högg det till som om jag satt på en kniv och torterades av den. Smärtan berodde inte på att jag fått barn drygt ett år tidigare, för det var ett planerat kejsarnitt på grund av komplikationer. Men ”torterats” hade jag, ända sedan sexdebuten då jag var i 14-årsåldern. Då det började var det med smärta när killen kom in i mig. Några år senare tillkom ont efteråt, en slags dov, mensvärksliknade kramp. Detta avancerade långsamt till ont hela tiden, och till sist ont före – blotta tanken triggade igång smärtorna, även om jag verkligen varit rejält brunstkåt och på hugget strax innan. Även i mina egna mysstunder började jag också känna av kramperna och smärtan.

Så småningom hittade jag på biblioteket en läkarbok (det här hände före internets tid) som beskrev ”brinnande vulva”, vestibulit. Namnet stämmer verkligen, det smärtar som om köttet torteras av eldkastare. Min egen beskrivning av hur det känns är taggtråd, krossat glas och slöa knivar. Vestibuliten kom smygande och slog sen till rejält. Andra kvinnor skulle väl ha gått till en gynekolog, men jag kan inte påstå att jag hade något stort förtroende för läkarkåren, (och det har jag fortfarande inte) så jag teg och led. Jag började också förstå var problemet låg – i min hjärna. Att från början foga sig i, och träna i att stå ut när samlag gör ont, kan sedan slå tillbaka med smärtor som man inte ens tror är möjliga. Hjärnan säger: ”det här kommer att göra ont” och kroppen svarar ”då skiter vi i det hela!” och plockar fram eldkastarna och knivarna. Till slut kunde till och med scener i filmer som jag såg, eller böcker som jag läste utlösa taggtrådssmärtan.

Det var en lång process innan vestibuliten bröt ut, och vägen ut ur det är ännu längre, mycket längre. Hjärnan är boven i dramat, i maskopi med kroppen. Men hjärnan kan fås att lära om, i samarbete med kroppen. För att hantera de menskrampsliknande smärtorna efter ett knull, började jag med knipövningar: knip, slappna av, knip, slappna av… Jag hade nämligen hört att menskramp berodde på syrebrist i underlivets muskler, och kramp som kramp, tänkte jag. Inte för att det hjälpte särskilt mycket. Då var jag bara 20 år gammal. Sedan började jag få ont i 2-3 dagar efteråt. Till slut blir man inte särskilt pigg på att överhuvudtaget vilja knulla. Som grädde på moset kom sedan smärtorna redan före – lite hångel och slappna av: rätt okej, lite slick och mys: nja… och sedan tanken på lite…? Njet!!! Inte en djävul över bron, allra minst en kuk! ;-) Till slut la jag av helt och hållet med knullandet, och nästan helt med mina egna mysstunder.

Senast jag gjorde ett vanligt cellprov, hade jag bestämt mig redan innan besöket att ta upp det med barnmorskan. När hon frågade om det var något jag funderade över, så sa jag ”jo, jag brukar får ont…” och brast sen i gråt. Barnmorskan replikerade att om det var så att det var vestibulit jag hade, så skulle hon inte ens ha kunnat röra vid mig, än mindre ta provet. Jaha, tänkte jag, varför har jag då haft så djävulskt ont i alla år, ja i hela mitt vuxna liv. Jag började fundera och kom på ett rimligt svar: ett besök hos barnmorskan har för mig ingen som helst sexuell laddning. Jag, och många andra kvinnor, ser det mera som bilbesiktningen, lite jobbigt kanske men nödvändigt. Blanda däremot in den allra minsta gnutta sex i en situation och hela kroppen skriker ”Ont! Ont! Ont!” och gör avvärjningstecknet.

Det kunde ha fortsatt så här i resten av mitt liv. Det kunde ha fortsatt, men jag såg in i ett par blå ögon med de finaste skrattrynkor man kan tänka sig, och sen var det kört. På kort tid gick jag från ett liv helt utan sex till heta, kåta dagdrömmar. Så fort ”hon” protesterade med taggtråd och eldkastare så försökte jag andas lugnt, slappna av, knipa med alla musklerna i underlivet och sen slappna av igen, och lade dessutom till att tänka ”Kom ihåg hur skönt det kan vara! Jag vill ju knulla med honom!!” Funkade det? Ja, otroligt nog, fast jag har fått några återfall, men då har jag kunnat ta mig igenom med avslappningsmantrat och en stunds vila. Tyvärr finns oron ännu kvar. Smärtorna efteråt är svårare att komma åt, men jag vet lite mer nu, om hur mycket jag tål.

Avslutningsvis: att tjejer och kvinnor inte får någon hjälp att övervinna eller lindra smärtorna och kunna njuta av sina kroppar är för bedrövligt, ja helt enkelt skit! Och jag kan inte låta bli att undra: hur hade det sett ut om det istället var män som drabbades?

Några läsvärda länkar:
http://www.vestibulit.com/blog/
http://www.liu.se/forskning/doktorer/popsam?l=sv&newsitem=12083
http://svt.se/2.134022/1.2034357/chatt_9_juni

Baksmällan som kommer efteråt

Sedan förra tisdagen har jag haft besök av en vän. Igen. Det har varit en spännande sommar på den fronten, och jag har fått lära känna nya människor via nätet och sedan haft besök av dem. Mollie var den första, och den som (än så länge) sprang djupast in i mitt hjärta. Nu senast var det vännen Leek som hälsade på och spenderade en vecka med mig.

Precis som de flesta människor jag tycker om är hon lite trasig, men jag tycker att under veckan har jag inte bara fått lära känna henne lite bättre utan även fått läka lite av hennes sår bara genom att vara mig själv. Vi har myst tillsammans, vi har gjort såna gulliga saker som att hålla handen när vi varit ute och gått, och vi har självklart haft massor av sköna stunder tillsammans.

Men igår kväll reste hon hem, och jag är nu själv igen. Precis som alltid är det lite skönt den första timmen eller två, men sedan infinner sig den där baksmällan. Man har tillbringat en vecka ihop och bokstavligt aldrig varit isär. Man vänjer sig fort vid det, och även om jag som ganska introvert människa trivs bra med att vara själv och emellanåt måste få ensamtid så förändrar det inte att det blir väldigt tomt när människan man tillbringat varje timme av varje dygn tillsammans med inte längre finns där.

Dagarna efteråt är lite tråkiga och tomma. Det är som om själen har varit på fest, och nu får man betala priset i form av en känslomässig baksmälla. Man måste återfå vätskebalansen i hjärtat, så att säga. Balansen i huvudet, kanske.

Jag tycker om min nya vän. Precis som jag tycker om alla mina vänner. Alla har de varsin nyckel till hotellet inuti min själ, och även om rummen är olika dekorerade och på olika våningar så är alla mina vänner omtyckta, uppskattade och välkomna i mitt hem och i mitt liv. På samma vis är alla vänner speciella, unika och absolut omöjliga att ersätta.

Under veckan som gått har jag ofta varit fascinerad över hur mycket ens uppfattning om en person kan växa och förändras, utan att man för den skull känner att man hade fel i sina tidiga uppfattningar om personen i fråga. För den här kvinnan har jag pratat med i mer än ett år, och jag har under veckan insett att jag var ute och cyklade i mycket av mina tidiga uppfattningar om henne. Men, inte nödvändigtvis på ett felaktigt sätt. Bara att bilden jag skapade av henne var inte lika generös, storslagen och speciell som hon sedan visade sig vara i verkligheten. Vilket egentligen bara gjorde henne ännu mer speciell, att hon visade sig vara så mycket ”mer” än vad jag ursprungligen trodde. Istället för att upptäcka en vacker målning upptäckte jag ett museum fyllt med konst.

Jag hoppas verkligen att jag får träffa henne snart igen.

En ny erogen zon

Jag har upptäckt en ny erogen zon på min kropp, vilket är helt otroligt. Vid det här laget borde jag känna min kropp så pass väl att detta inte ska ske, men tydligen kan det fortfarande ske och det gör mig både lite chockad och samtidigt spänd inför vad mer jag så småningom kan komma att upptäcka.
De senaste veckorna har vi fokuserat på ganska mycket mys, just för att det fallit sig naturligt då det varit mycket annat som krävt vår uppmärksamhet. Vi har krypit ihop och sett film exempelvis och när vi legat omslingrade i soffan har Herrn på något sätt kommit åt min armhåla med sina fingrar. Jag är inte kittlig och sådär så han vet att han kan smeka med fingertopparna lite varstans på min kropp. Men när han har smekt mig i armhålan (det låter lite smått obehagligt, visst gör det?) så har jag tänt på alla cylindrar!
Det är en kittlande känsla som fortplantar sig ned längs med mina revben, över höften och direkt ner mot underlivet.

Tidigare har jag sett mina armhålor som något asexuellt, visserligen är varenda del av mig en del av en mycket sexuell varelse, men armhålorna har jag sett som lite smått äckliga om jag ska vara ärlig. Det är inte så att jag svettas ymnigt, det kräver ju ansträngning som för andra människor, så det har inte med svett att göra. Det är just att jag inte tänkt på dem, jag har rakat mig i armhålorna varje gång jag duschat sedan jag var väldigt ung, ungefär då de första hårstråna kom då jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt. Jag har alltid varit noga med bra deodorant som luktar gott, för min egen trivsel och känsla. Men det är allt och nu får jag helt tänka om. De är alltså ytterligare en zon där Herrn kan spela med sina fingrar för att få igång mig.
En kväll då vi nyduschade hamnade i säng för lite kärleksfullt älskog slickade han lätt i en av dem och det som jag i tanken trodde jag skulle se som urbota dumt och till och med avtändande var istället helt tvärtom. Nyduschad behöver man dessutom som regel inte bry sig om något annat än att ha trevligt, allt är rent och luktar gott, just denna gången hade jag dessutom inte hunnit ta på mig deo för vi gick iväg till sängen utan att passera gå. Så det var en underlig men härlig upplevelse att ha hans tunga lekandes där, om än för några sekunder, så lärde jag mig något helt nytt om mig själv.

Enligt Wikipedia är de erogena zonerna (eros, gen´es, ”som väcker kärlek”): Fingrar, fötter, tår, ben, öron, nacke, bröst och könsorgan hos man och kvinna.

Då funderar jag på om jag är helt onormal såklart, ännu en felkoppling i maskineriet Sheila?
Men skönt var det och jag är så gott som säker på att de flesta har erogena zoner som inte klassas som standarn eller norm. Men å andra sidan, ben? Ja, kanske, ska be Herrn snällt om han kan slicka lite i mitt knäveck nästa gång han är ”söderöver” och se hur jag reagerar.

Att lova för mycket

Jag läser om Sqweel borta hos Aftonslasken. Vi recenserade den i februari, och den fick ganska mediokert betyg. Nu nämns den på Aftonbladet och där sägs det att företaget som tillverkar den har en orgasmgaranti. En av landets många innehavare av butiker som säljer sexleksaker är mer kritisk och säger att det enda hon lämnar orgasmgaranti på är en klassisk rabbit.

Själv börjar jag fundera. Det är väldigt grandiost och självsäkert att påstå att ens sexleksak har en orgasmgaranti och att du får pengarna tillbaka om du är det minsta missnöjd. Vad jag har läst och hört om Sqweel så är den en hit-or-miss produkt. För varje positivt omdöme av den har jag läst ett missnöjt, och åtminstone hälften av kvinnorna som jag läst har testat den är ganska missnöjda. Själv tycker jag att den verkade vara en prototyp av en intressant idé, men som behövde lite mer arbete och utveckling innan man satte den i produktion.

Hade jag varit en tillverkare av sexleksaker hade jag definitivt försökt vara lite mer försiktig och ödmjuk i mina uttalanden kring produkten. Den mänskliga sexualiteten och förmågan till njutning är fantastiskt mångsidig, och det finns lika många sätt för kvinnlig njutning som det finns kvinnor. Att dunka sig själv på bröstet och säga att man säljer en universalprodukt som ger orgasm varje gång hos varje kvinna är i min mening total hybris. Plus, jag kan tycka det är lite fult att göra så när det kommer till sexleksaker, för alla kvinnor vågar kanske inte lämna igen den och kräva pengarna tillbaka av rädsla för att det ska komma fram att denna ”garanterade” produkt inte funkade på dem. Det kan vara ett stort slag mot självförtroendet att känna så.

Kan man överhuvudtaget garantera att ett så (relativt) grovt redskap som en sexleksak skapar orgasmer? Kan man överhuvudtaget garantera en orgasm oavsett vad? Nej, det kan man ju såklart inte. Alla människor funkar annorlunda, och jag har varit med kvinnor som haft väldigt svårt att få orgasm, såväl som kvinnor som haft väldigt lätt för detsamma. Men alla är olika, och man kan inte applicera en universalmetod på kvinnors njutning, lika lite som man kan göra tröjor i bara en storlek.

Jag tror fortfarande att den överlägset bästa sexleksaken är ens egen hand.

Gästblogg: Jämställdhet

Signaturen ”L-tänk” skriver tankar om jämställdhet mellan könen och hur olika kvinnor och män blir värderade när det kommer till sex.

Många ungdomar känner en press för att bli av med oskulden och när det gäller sex så är reglerna olika för killar och tjejer. Om en tjej förlorar oskulden tidigt, alltså runt 14 år då blir hon kallad för slampa och en massa saker bakom hennes rygg. Men om en kille förlorar oskulden tidigt så slipper han allt skitsnack bakom ryggen. Han kan bli kallad för “hingsten” av sina kompisar.

Varför är reglerna olika för tjejer och killar?

Kvinnor/tjejer ska vara dolda med sin sexualitet och det anses som “fint” om en kvinna är oskuld så länge som möjligt. Då tycker även hennes kompisar att hon är helt fantastisk. Men om en man vill “spara” på sin oskuld, då blir det skitsnack bakom hans rygg. Han kan bli kallad för “bög” och liknande saker.

Min åsikt är att det verkar som att mannen ska visa sin sexualitet, han kan skämta om sex på ett annat sätt än en kvinna. Det kan man se på t.ex stand up-scenen. Kvinnor ska enligt samhället vara oskuldsfulla medans mannen kan vara sexuell. Om en kvinna har haft sex med många, då är hon en slampa. Om en man har haft sex med många. Då är han en “hingst”.

Kvinnor har alltid blivit behandlade på det viset, det kan man spåra långt bak i tiden. Under medeltiden så var kvinnan totalt underställd mot mannen och hon hade nästan inga som helst rättigheter. Visst, vi har kommit en bra bit från medeltiden men fortfarande så behandlas mannen lite bättre än kvinnan.
Mannen är fortfarande “nummer 1”. Man ser det främst av allt i skolor. I varje skola så behandlar en stor del av killarna tjejerna som objekt.

Och i många religioner så ses även kvinnan som underlägsen, i t.ex Katolska kyrkan så får inte kvinnor vara präster för att Jesus valde ut tolv män till sina lärjungar. Vilken inte är något speciellt bra anledning enligt mig. I kristendomen så framställs kvinnan som “syndig” för att Eva åt ett äpple från det förbjudna trädet och jag tror att det var därför som kvinnor straffades hårdare än män när den katolska kyrkan kom till Sverige och förbjöd sex utanför äktenskapet. Kvinnan var syndig.

Man hör även människor, oftast killar/unga män kalla varandra för “fitta” och sådant när de vill trycka ner någon.

Varför?

Varför använda ordet “fitta”? Som betyder “Våt ängsmark”.

Det är ett sådant vackert och beskrivande ord för kvinnliga könsorganet.
Visst, man hör även “kukhuvud” men det är inte riktigt samma sak. Det brukas oftast innebära samma ord som “mansgris”.

Det är som om det ibland är något dåligt att vara kvinna, som om det är bättre att vara man.
Det kvinnliga könet har verkligen haft en lång resa, men någon gång så kommer det kanske att vara helt jämställt mellan båda könen.

Lek med klämmor

Jag har varit med om något helt underbart, det var inte så länge sedan så jag sitter här och är fortfarande i chock.
Vi fick en liten idé om att vi skulle leka med våra nyinköpta klämmor, helt vanliga klädnypor som vi fann på Jula. Så jag bad Herrn ta fram kameran och så började jag själv placera ut klämmorna över bröstet, redan här känner jag hur det ilar i hela bröstet (även jag har brösten som en primär erogen zon) och jag blir lite vimmelkantig. Herrn märker hur jag försvinner längre och längre bort så han tar över och leker med klämmorna på båda brösten. Håller i dem, flyttar på dem, snärtar på dem och trycker på dem. Sedan händer något jag aldrig trodde skulle kunna hända, för min del. Jag känner hur det börjar krampa och Herrn som redan listat ut att jag varit nära en bra stund säger att jag får komma om jag kan. Två röd sekunder senare exploderar jag i en himlastormande orgasm och det blir dyblött i trosorna av mina safter! Chock, förundran och framför allt njutning rusade genom min kropp och jag visste ärligt talat inte vart jag skulle ta vägen!

Herrn hävdar härmed att jag är mer masochist än jag givit sken för, i och med att jag just kommit av enbart smärta. Jag är ämnad att hålla med, så länge det görs på rätt sätt såklart. Men jag trodde aldrig, och har aldrig varit med om, att jag kunde komma utan någon som helst underlivsstimulans.
1 – 0 till mig tametusan!

En bonus var att Herrn också sa att han var stolt över mig.. Underbart, har jag sagt det förut? Underbart!

Fontänorgasm-svar

Jag fick en kommentar av en gästläsare på mitt förra inlägg, där han frågar om tips och trix för att få till en fontänorgasm. För att det kunde kanske vara toppen som komplement till de multipla orgasmerna han redan ordnar för sin fru och jag måste börja detta inlägg med att säga grattis till både gästläsaren och hans fru! Sådant tycker vi om.

Angående fontänorgasmer så kom min första som en ren överraskning under en omgång med fisting, hans tumknoge var och tryckte på rätt punkt och när han förde ut handen forsade det ur mig. Innan det så trodde jag stenhårt på att de urinerade på varann och jag fann det ganska avtändande, men min sambo har alltid haft det som ”primär-kink” och blev lite besviken på mig, innan det hände då. Efter det har vi gjort några halvhjärtade försök att få till det men inte lyckats.
När jag onanerat har jag fått det att funka, men någon teknik har jag inte fått in utan det är mest att jag känner när det är på gång och så kniper jag ordentligt så det inte blir blött.

Häromveckan hittade jag en film på nätet som gav mig en helt ny erfarenhet, vilken jag hade tänkt dela med er också, men jag fann inte det rätta tillfället. Nu verkar det dock ha serverat sig själv och jag kan varmt rekommendera att titta på den. HÄR finner ni den!
Visst, den är teknisk och inte porrig på samma sätt som filmer med sådana inslag. Det är mer en instruktionsvideo, men jag tyckte hon förklarade bra så jag kan ändå rekommendera den varmare än de andra jag snubblat över som varit hur långa som helst, tjatiga och det fanns även en som pratade länge länge om att man skulle börja med att massera magen tre gånger om dagen i några veckor innan man ens fick börja pilla i underlivet, vilket är väldigt långt ifrån sanningen. Man kan självklart inte räkna med att det funkar på en gång, men övning ger färdighet och som Flower Tucci säger på filmen: ”Alla kvinnor kan få fontänorgasm!”

Hanna och Tom (som dom valt att kalla sig, paret vi träffar) hade en teori om att kvinnor med gropar vid ländryggen hade lättare för det än kvinnor som var utan. Då menar de inte celluliter såklart, annars hade jag varit drottning på det där, hahaha!
Nej de menar sådana här:

Men det stämmer inte heller då jag inte har sådana och bevisligen hade jag inga problem att blöta ner sängen för stackars Tom i lördags natt. Vilket också gjorde mig glad då det bevisade också att jag kan få sådana med hjälp av någon annan. Jag var lite orolig att jag inte skulle kunna förklara och/eller visa sambon när jag kom hem, men igår kväll gav vi oss på det ändå och det kändes tydligt när han var på rätt väg faktiskt. Jag vet inte om det var för att jag visste hur det skulle kännas eller om jag var fel ute, men att instruera med att visa är lättare än man tror.
Igår lyckades vi dock inte, jag frös och var trött, för att inte tala om att han fick ont i armen fort i och med att han inte var van. Så nu har han i uppdrag att träna och träna ännu mer för att få till den muskeln!

Men som sagt, titta på filmen, använd långfinger och ringfinger (inte pekfinger och långfinger, en rekommendation) så ska ni se att det blir bra.  Det är som att försöka träffa sin klitoris fast från insidan. Får vi till det hemma så kan vi filma när det sker och dela med oss, annars filmar vi när Hanna och Tom kommer hit nästa gång för med Tom går det inte att stoppa! Haha!

Den nakna sanningen

Under gårdags-kvällen pratade jag med en vän. En kort stund i vårat samtal gled vi in på det här med att bilder på mulliga och tjocka människor ofta är väldigt retuscherade. Hon tog som exempel bilden som jag hakade fast på ett tidigare inlägg. Den är vacker, och hon på bilden är vacker – men den är lite idealiserad. Hon har inga bristningar, inga födelsemärken, inga defekter av något slag som man annars associerar med just mulliga och tjocka människor.

Jag höll med i vad hon sa. jag har ofta känt detsamma, men har också känt att det är en enkel åsikt som går tillsammans med mycket annat av vad jag tycker om kroppen och fotografering av densamma. Jag gillar bilder som är lite ”råa” och oförfinade. Bilder som är lite dokumentära, och det är en stor del av varför jag gillar amatörbilder – de är ofta rätt opolerade och lite råa. Inte råa i tonen på vad som presenteras, men råa i att det är människor med defekter. Det här är ingen nyhet för de som följt den här bloggen ett tag.

Emellanåt undrar jag om inte den ”tjocka världen” accepterar den ”smala världens” spelregler när man gör sånt här. Ja, det är väldigt generaliserande och alldeles för svartvitt att dela in saker på det där viset, men det är en förenkling för diskussionens skull. I den smala världen (skvallerpressen, Veckorevyn, etc) är retuschering en norm, en standard. Man gör det för att man gör det och för att man alltid har gjort det. Ingen ifrågasätter det, det är har blivit en grundlag där.

När man då överför en del av dessa värderingar på den tjocka världen, tar man inte bort en del av vitsen med att just fotografera tjocka och mulliga människor? Gör man dem inte till en artificiell konstrukt på samma vis som kvinnor ofta skapas i den tunna mediala världen?

Kan det inte ligga i vårat eget intresse att reagera emot detta, och visa våran tjocka verklighet så osminkad som det bara går?

”Kolla här, här är jag. Jag har valkar, bilringar och bristningar. Än sen?”

Hur vi än ser ut så finns det faktiskt människor som det inte spelar någon roll för. Eller ännu bättre – som faktiskt tycker om hur vi ser ut, även om vi själva inte gör det. Jag tycker egentligen inte om min egen kropp, och ofta skäms jag och är lite nervös för den. Men jag har lärt mig att även om jag inte tycker om den så hindrar det inte andra från att tycka om min kropp precis som den är med bilringar och defekter. J gjorde det. L gjorde det. Kone gjorde det. Mollie gör det. Fyra kvinnor som alla tyckte om mig precis som jag var, i bjärt kontrast till vad jag själv tyckte.

Det får mig att må bra, det ger mig hopp och självförtroende. De tyckte om mig precis som jag tyckte om dem, trots att de själv inte heller gillade sina kroppar. Men precis som jag tog de till sig av vad jag tyckte om med dem, och jag vill tro att det också fick dem att må bra på nån nivå.

Ja, det där är faktiskt jag.

Här är en totalt osminkad bild på mig. Jag har inte gjort ett smack med den förutom att lägga en mosaikeffekt på mitt ansikte och minska storleken. Jag är fet. Jag är tjock. Jag är mullig. Jag är överviktig. Alla de sakerna kan appliceras på mig, och jag kan inte göra ett läkarbesök utan att få höra att jag bör gå ner i vikt.

Det finns massor med mig som jag inte tycker om. Jag är tjock. Jag är hårig. Jag är blek. Jag är det här. Jag är det där. Bla bla bla osv osv etc etc.

Men vet ni vad? Samtidigt som jag tycker allt det där så vet jag att jag inte är så jävla hemsk ändå. Jag vet att jag inte är det ohälsosamma fettberg som samhället gärna klassar mig som. Jag vet att samma läkare som säger att jag borde gå ner i vikt alltid blir förvånade för jag har ett lågt kolesterolvärde. Jag vet också att jag har hyfsat bra kondis – jag cyklar mycket, och försöker cykla året runt då det är den form av motion jag trivs bäst med. När det är för kallt för att cykla, då promenerar jag istället. Jag är stark. Starka ben, starka armar, starka händer.

Det här är Mollie.

Hon ligger i mitt sovrum. Hon tyckte inte om de här bilderna, de visade henne inte från en ”bra sida” och hon känner olust inför att visa upp dem. Jag frågade henne och hon tvekade, men hon sa också att hon behöver se dem. Hon behöver acceptera dem. För det är så hon ser ut. Visst, den vinkeln är inte den mest smickrande vinkeln – ens när man är slank. Men det är en äkta vinkel, en rå vinkel. En osminkad vinkel.

Hon är tjock. Precis som mig är hon dock inte nåt andfått fläskberg som knappt orkar uppför trappan utan att ta regelbundna pauser. Hon rör sig fort, hon rör sig lätt. Jag är känd för att gå hyfsat fort men hon hade inga som helst problem att hålla mitt tempo, och gick ofta mycket fortare än mig. Hon är förvånansvärt vig. Hon rör sig med en härlig grace och jag älskar att se henne röra på sig.

Det här är vilka vi är. Vi är helt vanliga tjockisar som aldrig kommer att uppfylla trångsynta normer vad gäller kroppar. Oavsett hur hårt vi pressar oss själva och hur mycket vi förändrar oss så är det spelet ett spel vi aldrig kan vinna. Det är inte gjort för att vi ska kunna vinna.

Och vi har slutat bry oss om det. Vi vill trivas precis som vi är och skapa en positiv kroppsbild för oss själva och bygga vidare därifrån. Vi är tjockisar och det är såna vi är. Tycker du sämre om oss baserat på vårat fettlager runt midjan, då är det åtminstone inte oss det är fel på.

Sexualitet och läggning

Jag läste Klumpes inlägg om män och deras sexualitet. Detta fick mig att tänka på det faktum att många män tycker om prostatastimulans, av bland annat pluggar och strap-ons, men anses inte vara homosexuella för det. Inte av mig iallafall.

Det finns ett gammal uttjatat skämt där det anses att ”man inte behöver vara bög för att man suger av en kompis”. Och även en fundering på vem som är bögen i samlagsscenariot, den som sätter på eller den som tar emot.
För mig är bögar sådana män som kan tänka sig ett förhållande med andra män. Precis som lesbiska kvinnor är detsamma för mig, kvinnor som kan tänka sig ett förhållande med andra kvinnor. Homosexalitet i stort är att kunna känna förälskelse och kärlek för någon av det egna könet. Något mer än bara sex.
Detta med bisexualitet är lite av en gråzon tycker jag. Jag anser mig vara bisexuell då jag tänder på andra kvinnor, jag finner dem sexuellt upphetsande och jag vill gärna röra vid dem, ha sex med dem. Men jag skulle aldrig kunna bli kär i eller ha ett förhållande med en kvinna.

Männen jag nämner i början som tycker om leksaker och/eller fingrar i analen funderar jag på om de kan tänkas vara bisexuella..? När det gäller BDSM är det som med så mycket annat, en helt annan sak. Jag ser inte män som blir påsatta av en strap-on som bisexuella eller som att de befinner sig i garderoben på något sätt. Jag ser det som en förnedring som mänga män kan samtidigt njuta av. Precis som jag och stearin exempelvis, det är lite av en bestraffning, det svider när stearinet landar på huden men oj vad jag njuter!
Min fd visade sig vara bisexuell, vilket började yttra sig i att han bad mig penetrera honom med leksaker och han började sedan även penetrera sig själv med dem när han onanerade. Han gick sedan vidare till att ha sex med en man och vad jag vet hade de även en kortvarig relation. Men huvudattraktionen för honom fanns fortfarande hos kvinnor.

Som jag säger, en gråzon, med människor och individuella känslor.
Men jag ser inte på en man som homosexuell bara för att han suger av sin kompis. Hade en man sugit av min sambo hade jag funnit det otroligt upphetsande! Inte åt andra hållet dock, jag tänder på att fantisera om honom som den som blir avsugen och i så fall skulle sätta på. Kanske medan den andra mannen slickade mig..? Ja, variationerna är många, därför är det så härligt att det finns olika typer av sexualitet. Det går att mixa och matcha lite efter eget tycke och smak. Det är lite tråkigt dock att bara ha tre olika läggningar att referera till; heterosexuell, bisexuell och homosexuell. Vi lever ju trots allt i år 2010 nu, lite mer uppfinningsrikedom borde ju ha visat sig vid det här laget..

Ett litet tillägg; när jag sökte bilder till detta inlägg fann jag denna:

En veckas sammanfattning

Tidigare idag åkte Mollie hem efter en veckas vistelse hos mig. Det var lite sorgligt på det viset att det alltid är sorgligt att behöva ta farväl av någon som man tycker om, men vi har haft en fantastisk vecka tillsammans och jag känner inte att vi missade nånting.

För oj, vilken vecka! Jag försvann från den här bloggen nästan helt. Bara två recensioner som jag och Mollie producerade, i övrigt har vi ägnat oss åt varandra. Vi har myst, vi har pussats, kysst varandra, sovit alldeles för länge och legat kvar i timmar och gosat efter vi vaknat. Vi har bäddat ner oss i soffan och sett film, vi har lagat mat ihop och vi har pratat om allt mellan himmel och jord.

Och oj, vilken kvinna! Det har varit ett sant nöje att få utforska henne. En mjuk och mullig kvinna som njöt oavsett vad jag gjorde. Det gick inte att röra vid henne utan att hon stönade, och enligt henne själv har jag nu etablerat en mycket hög nivå av njutning hos henne. Jag är bara glad att min fingertoppskänsla och uppmärksamhet för detaljer kom till användning, och jag har varit enormt fascinerad över hur lätt det är att ge denna underbara kvinna fysisk njutning.

Emellanåt i tidigare relationer har jag upplevt det som lite krångligt att göra ”rätt” vilket har gett mig en stor noggrannhet. Med Mollie kunde jag inte göra nånting fel, och min noggrannhet och uppmärksamhet gav henne många intensiva orgasmer.

En underbar vecka med en underbar kvinna.

KVINNA: Jag har komplex för...

View Results

Loading ... Loading ...

MAN: Jag har komplex för...

View Results

Loading ... Loading ...

Kategorier

 

september 2010
m ti o to f l s
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Sponsorer:

Sexleksaker
Lustfynd - sexleksaker
Intimera.se

Arkiv

Stolt lustbloggare

Bloggtoppen.se