Under mitt liv än så länge har jag utvecklat fyra grundläggande saker som definierar mig som person, och som bär upp min personlighet. Fyra saker som tillsammans kan sägas utgöra ramverket för vem jag är som person. Under mitt liv har dessa fyra principer och standarder utvecklats för mig, av mig och om mig. Det är fyra väldigt viktiga saker, saker som jag behöver för att må bra, saker som inspirerar mig och saker som gör mitt liv till ett bra liv. De är roten till, och en stor del av, många av mina åsikter och hur jag uppför mig i min värld och mot mina medmänniskor. Jag vill dela med mig av dessa hörnstenar, dessa principer, och skriva lite om varje hörnsten och vad den betyder för mig.

I ingen inbördes ordning är de som följer:

Ateism: Jag tror inte på gud. Jag tror inte det finns nån gud. Jag tror på vetenskap, jag tror på sunt resonemang. Jag tror på metodisk undersökning, jag tror på bevis. Jag tror inte på nån barnslig gud som inte visat sin nuna på mer än tvåtusen år, och som när det påstås att han gjort det uppfört sig som ett gigantiskt rövskägg i alla riktningar. Den guden tror jag inte på. Jag anser att religion är en maktmetod, ett fördummande medel. Religion är en kedja runt halsen, en kontrollmetod för att hindra vanliga människor från att börja tänka och därmed skapa revolution när de inser hur utnyttjade de är. Du får vara hur religiös du vill, men jag kommer alltid att vara kritisk till saker som inte har bevisats, som inte kan bevisas, och som man bara förväntas acceptera. Vi har bara ett liv, slösa inte bort det på en meningslös gud och ett efterliv som inte existerar. Jag tror inte heller på ödet, för då har jag inte kontroll över mitt liv. Jag tror att jag har det här livet på mig att göra bra saker, att skapa bra minnen och att det enda sättet jag kommer att leva vidare på efter min död är som minnen hos andra människor.

Polyamori: Jag är icke-monogam. Jag är polyamorös. Jag tror att människan har förmågan och längtan efter att ha flera öppna, ärliga och kärleksfulla förhållanden och relationer samtidigt. Jag tror inte att man är låst i sin kärlek, jag tror den kommer i många former och skepnader. Jag vet att jag kan älska flera samtidigt, och att en kärlek inte utesluter en annan. Jag tror på öppenhet, ärlighet och ansvar. Otrohet finns inte i min värld så länge man är ärlig, och jag tror att så länge man kommunicerar om sin osäkerhet och försöker hitta den verkliga roten till sin svartsjuka så är allting möjligt. För jag tycker det är helt jävla sjukt att det på nåt vis är okej att bedra och ljuga för någon man älskar, men att det betraktas som konstigt och avvikande om man säger att alltså, jag är kär i dig och jag är kär i dig, varför kan vi inte bara komma överens på nåt vis? Jag tror inte på mycket av de normativa och snäva åsikterna som finns kring kärlek och relationer. Jag tror inte på livslång kärlek. Jag tycker det är väldigt fint om det inträffar, men inte att det är ett krav eller något man ska gå in och försöka skapa, för min erfarenhet är att kärlek ibland tar slut, och då är det bättre att göra om förhållandet till nånting nytt istället för att försjunka i den ilskna bitterhet som de flesta avslutade relationer annars verkar innebära.

Humanism: Jag är en vänsterlutande humanist. Jag tror inte på religion (se ovan) utan min tilltro finns till att människor kan skapa fantastiska saker. Min tilltro finns till människors inbyggda medlidande, att vi tillsammans måste ta hand om oss själva och världen runt omkring oss. Att om vi lägger undan mycket av det meningslösa trams som vi blivit besatta av (krig, svält, elände, kapitalism, landsgränser, pengar) så kan vi uträtta mirakel. Riktiga mirakel, inte den där fejkade påhittade saken som nån flummig bok skriver om. Mirakel där vi utrotar lidande, där vi utrotar sjukdomar och orättvisor. Där vi alla är tillsammans och där alla människor får existera på samma rättvisa nivå oavsett kön, ålder, hudfärg eller nån annan godtycklig merit vi hittar på. En värld där resurser delas rättvist och där ingen behöver sakna mat för dagen eller andra grundläggande behov.

Naturism: Jag skäms inte för min nakna kropp. Ibland kallas det nudism. Jag kallar det naturism. Jag störs av min övervikt, men en naken kropp är för mig (varken min egen eller någon annans) ingenting jag blir generad över, och ingenting jag tycker man ska behöva bli generad över. Vi föds nakna, och vi är nakna under kläderna. Om du skäms över din kropp, varför gör du det? Din kropp är en fantastisk maskin, utvecklad och förfinad över tusentals generationer människor. Den fungerar nästan helt perfekt, och alla de sakerna som ibland går fel i den kommer att försvinna i nån framtida generation. Tills dess, njut av din kropp. Var stolt över den. Känn solen lysa på den. Rör din hand, dansa med dina fötter, ligg på gräsmattan och fundera över livet eller läs en bok. Du har händer, du har ögon, du har fötter, du har till ditt förfogande en oerhört fantastisk maskin. Bli inte generad över att pojkar och flickor ser olika ut, det vet vi sedan barnsben. Se på barn som inte bryr sig. De har inte fått lära sig att det är läskigt och att man ska skämmas för sin kropp. Sluta lär barn att skämmas för sitt utseende, oavsett om det är korta, långa, tjocka, smala, bruna eller vita. Njut av din nakna kropp, för om något är det bland det finaste man kan ha, se och uppleva.

Under mitt liv än så länge har jag utvecklat fyra grundläggande saker som definierar mig som person, och som bär upp min personlighet. Fyra saker som tillsammans kan sägas utgöra ramverket för vem jag är som person. Under mitt liv har dessa fyra principer och standarder utvecklats för mig, av mig och om mig. Det är fyra väldigt viktiga saker, saker som jag behöver för att må bra, saker som inspirerar mig och saker som gör mitt liv till ett bra liv. De är roten till, och en stor del av, många av mina åsikter och hur jag uppför mig i min värld och mot mina medmänniskor. Jag vill dela med mig av dessa hörnstenar, dessa principer, och skriva lite om varje hörnsten och vad den betyder för mig. I ingen inbördes ordning är de som följer: Ateism: Jag tror inte på gud. Jag tror inte det finns nån gud. Jag tror på vetenskap, jag tror på sunt resonemang. Jag tror på metodisk undersökning, jag tror på bevis. Jag tror inte på nån barnslig gud som inte visat sin nuna på mer än tvåtusen år, och som när det påstås att han gjort det uppfört sig som ett gigantiskt rövskägg i alla riktningar. Den guden tror jag inte på. Jag anser att religion är en maktmetod, ett fördummande medel. Religion är en kedja runt halsen, en kontrollmetod för att hindra vanliga människor från att börja tänka och därmed skapa revolution när de inser hur utnyttjade de är. Du får vara hur religiös du vill, men jag kommer alltid att vara kritisk till saker som inte har bevisats, som inte kan bevisas, och som man bara förväntas acceptera. Vi har bara ett liv, slösa inte bort det på en meningslös gud och ett efterliv som inte existerar. Jag tror inte heller på ödet, för då har jag inte kontroll över mitt liv. Jag tror att jag har det här livet på mig att göra bra saker, att skapa bra minnen och att det enda sättet jag kommer att leva vidare på efter min död är som minnen hos andra människor. Polyamori: Jag är icke-monogam. Jag är polyamorös. Jag tror att människan har förmågan och längtan efter att ha flera öppna, ärliga och kärleksfulla förhållanden och relationer samtidigt. Jag tror inte att man är låst i sin kärlek, jag tror den kommer i många former och skepnader. Jag vet att jag kan älska flera samtidigt, och att en kärlek inte utesluter en annan. Jag tror på öppenhet, ärlighet och ansvar. Otrohet finns inte i min värld så länge man är ärlig, och jag tror att så länge man kommunicerar om sin osäkerhet och försöker hitta den verkliga roten till sin svartsjuka så är allting möjligt. För jag tycker det är helt jävla sjukt att det på nåt vis är okej att bedra och ljuga för någon man älskar, men att det betraktas som konstigt och avvikande om man säger att alltså, jag är kär i dig och jag är kär i dig, varför kan vi inte bara komma överens på nåt vis? Jag tror inte på mycket av de normativa och snäva åsikterna som finns kring kärlek och relationer. Jag tror inte på livslång kärlek. Jag tycker det är väldigt fint om det inträffar, men inte att det är ett krav eller något man ska gå in och försöka skapa, för min erfarenhet är att kärlek ibland tar slut, och då är det bättre att göra om förhållandet till nånting nytt istället för att försjunka i den ilskna bitterhet som de flesta avslutade relationer annars verkar innebära. Humanism: Jag är en vänsterlutande humanist. Jag tror inte på religion (se ovan) utan min tilltro finns till att människor kan skapa fantastiska saker. Min tilltro finns till människors inbyggda medlidande, att vi tillsammans måste ta hand om oss själva och världen runt omkring oss. Att om vi lägger undan mycket av det meningslösa trams som vi blivit besatta av (krig, svält, elände, kapitalism, landsgränser, pengar) så kan vi uträtta mirakel. Riktiga mirakel, inte den där fejkade påhittade saken som nån flummig bok skriver om. Mirakel där vi utrotar lidande, där vi utrotar sjukdomar och orättvisor. Där vi alla är tillsammans och där alla människor får existera på samma rättvisa nivå oavsett kön, ålder, hudfärg eller nån annan godtycklig merit vi hittar på. En värld där resurser delas rättvist och där ingen behöver sakna mat för dagen eller andra grundläggande behov. Naturism: Jag skäms inte för min nakna kropp. Ibland kallas det nudism. Jag kallar det naturism. Jag störs av min övervikt, men en naken kropp är för mig (varken min egen eller någon annans) ingenting jag blir generad över, och ingenting jag tycker man ska behöva bli generad över. Vi föds nakna, och vi är nakna under kläderna. Om du skäms över din kropp, varför gör du det? Din kropp är en fantastisk maskin, utvecklad och förfinad över tusentals generationer människor. Den fungerar nästan helt perfekt, och alla de sakerna som ibland går fel i den kommer att försvinna i nån framtida generation. Tills dess, njut av din kropp. Var stolt över den. Känn solen lysa på den. Rör din hand, dansa med dina fötter, ligg på gräsmattan och fundera över livet eller läs en bok. Du har händer, du har ögon, du har fötter, du har till ditt förfogande en oerhört fantastisk maskin. Bli inte generad över att pojkar och flickor ser olika ut, det vet vi sedan barnsben. Se på barn som inte bryr sig. De har inte fått lära sig att det är läskigt och att man ska skämmas för sin kropp. Sluta lär barn att skämmas för sitt utseende, oavsett om det är korta, långa, tjocka, smala, bruna eller vita. Njut av din nakna kropp, för om något är det bland det finaste man kan ha, se och uppleva.

Med sömnlösheten kommer ångesten. Det slår aldrig fel. När jag inte kan somna utan istället som nu vrider och vänder mig, då rullar ångesten in som ett fuktigt täcke. Min kropp är varm, jag snurrar runt, försöker slappna av. Min axel och rygg värker från gårdagens dåliga sömn som också var fylld med snurrande och oro.

Ångesten är tung. Jag har jobbiga tankar om mig själv och om mina relationer och mitt förhållande. Ångest kring mina färdigheter, min vikt. Behovet av bekräftelse är stort, men jag vet att Ami sover och jag vill inte väcka henne med ett sms som ber om bekräftelse. Jag vet att ångesten går över imorgon, när tröttheten inte gör mitt sinne svagt.

För det är vad jag känner mig just nu. Svag och liten. Oviktig. Ångesten viskar åt mig att även om Ami säger att hon älskar mig, och sveper in mig med vackra, ömma och sexiga ord så ska jag vara osäker på dem. Hon har två förhållanden, och en älskare förutom mig. Hon kan få vem som helst. Jag känner mig längst ner på hackordningen, jag känner mig som den som sitter längst ner på totempålen. Ångesten och osäkerheten säger att jag borde sluta vara poly, att jag inte duger för andra människor. Inte duger för att ha förhållanden, relationer. Att ingen egentligen tycker om mig utan bara accepterar mig för att de antingen tycker synd om mig eller drar nytta av att jag är snäll och duktig på många saker.

Hemska tankar, hemska ord. Jag vill inte höra dem i mitt huvud, men när sömnen uteblir är det svårt att kämpa emot. Resurserna är få, och just nu tar jag till det som jag kan för att dämpa ångesten – jag skriver i en blogg. Men det är inte heller lätt, för även där attackerar ångesten. Den viskar i mitt öra att jag är en usel bloggare, en kass skribent utan nånting att säga eller tillföra. Att efter fem år uteblir fortfarande mina framgångar, och att det beror på att ingen tycker om mig och att jag egentligen är en talanglös nolla som inte skulle kunna skriva mig ut ur en blöt papperspåse.

Ångesten målar upp jobbiga bilder i huvudet. Bilder av hur Ami njuter mer med andra människor än mig, och att jag bara får resterna när de inte har tid eller ork. Orättvisa och overkliga bilder, jag vet. Men de dyker upp ändå, och gör mig ledsen, liten och skör. Får mig att känna mig oerfaren, underlägsen och oviktig. Så svårt att stå emot. Jag har inte haft gruppsex, jag har inte gjort det här, jag har inte gjort det där. Jag kommer aldrig att få det heller, för jag är liten och oviktig och osexig, och ingen tycker egentligen om mig. Jag är bara en tjock och klumpig kille med för liten kuk som inte blir hård på kommando och som slaknar när den blir uttråkad. Hur kan man älska en loser som mig?

Energin är låg. Det är inte så lätt att plocka fram de bra bilderna, de bra minnena. Svårt att plocka fram vapen att bekämpa ångesten med.

Jag vill inte ha den… Jag vill inte känna mig så här liten, underlägsen och oerfaren. Snälla, släpp mig. Jag vill inte ha dig i mitt huvud mer. Jag vill må bra, jag vill sova, jag vill känna mig trygg i mitt förhållande och mina relationer.

Med sömnlösheten kommer ångesten. Det slår aldrig fel. När jag inte kan somna utan istället som nu vrider och vänder mig, då rullar ångesten in som ett fuktigt täcke. Min kropp är varm, jag snurrar runt, försöker slappna av. Min axel och rygg värker från gårdagens dåliga sömn som också var fylld med snurrande och oro. Ångesten är tung. Jag har jobbiga tankar om mig själv och om mina relationer och mitt förhållande. Ångest kring mina färdigheter, min vikt. Behovet av bekräftelse är stort, men jag vet att Ami sover och jag vill inte väcka henne med ett sms som ber om bekräftelse. Jag vet att ångesten går över imorgon, när tröttheten inte gör mitt sinne svagt. För det är vad jag känner mig just nu. Svag och liten. Oviktig. Ångesten viskar åt mig att även om Ami säger att hon älskar mig, och sveper in mig med vackra, ömma och sexiga ord så ska jag vara osäker på dem. Hon har två förhållanden, och en älskare förutom mig. Hon kan få vem som helst. Jag känner mig längst ner på hackordningen, jag känner mig som den som sitter längst ner på totempålen. Ångesten och osäkerheten säger att jag borde sluta vara poly, att jag inte duger för andra människor. Inte duger för att ha förhållanden, relationer. Att ingen egentligen tycker om mig utan bara accepterar mig för att de antingen tycker synd om mig eller drar nytta av att jag är snäll och duktig på många saker. Hemska tankar, hemska ord. Jag vill inte höra dem i mitt huvud, men när sömnen uteblir är det svårt att kämpa emot. Resurserna är få, och just nu tar jag till det som jag kan för att dämpa ångesten - jag skriver i en blogg. Men det är inte heller lätt, för även där attackerar ångesten. Den viskar i mitt öra att jag är en usel bloggare, en kass skribent utan nånting att säga eller tillföra. Att efter fem år uteblir fortfarande mina framgångar, och att det beror på att ingen tycker om mig och att jag egentligen är en talanglös nolla som inte skulle kunna skriva mig ut ur en blöt papperspåse. Ångesten målar upp jobbiga bilder i huvudet. Bilder av hur Ami njuter mer med andra människor än mig, och att jag bara får resterna när de inte har tid eller ork. Orättvisa och overkliga bilder, jag vet. Men de dyker upp ändå, och gör mig ledsen, liten och skör. Får mig att känna mig oerfaren, underlägsen och oviktig. Så svårt att stå emot. Jag har inte haft gruppsex, jag har inte gjort det här, jag har inte gjort det där. Jag kommer aldrig att få det heller, för jag är liten och oviktig och osexig, och ingen tycker egentligen om mig. Jag är bara en tjock och klumpig kille med för liten kuk som inte blir hård på kommando och som slaknar när den blir uttråkad. Hur kan man älska en loser som mig? Energin är låg. Det är inte så lätt att plocka fram de bra bilderna, de bra minnena. Svårt att plocka fram vapen att bekämpa ångesten med. Jag vill inte ha den... Jag vill inte känna mig så här liten, underlägsen och oerfaren. Snälla, släpp mig. Jag vill inte ha dig i mitt huvud mer. Jag vill må bra, jag vill sova, jag vill känna mig trygg i mitt förhållande och mina relationer.

Temat för Vecka 6 den här veckan är ”Naturligt”. Naturligt är en viktig del av mitt liv, och en sak som jag ser överallt i världen. Om man går in i valfri matvarubutik så är ”naturligt” något som skriks mot en nästan var man än vänder sig. Det handlar om bröd bakat på naturligt vis, naturligt det här och naturligt det där. Endast naturliga ingredienser!

Det pratas mycket om det när det kommer till sex. Jag gör det själv emellanåt, även om jag försöker vara nyanserad i mina åsikter och försiktigt att inte överanvända uttrycket. För grejen är den, jag gillar (det som kan kallas) naturliga saker, även om jag vet att mycket av det som kan kallas för naturligt är antingen ren slump, social konstruktion eller resultatet av nån form av evolutionär drivkraft. När man pratar om naturliga saker när det kommer till sex, kroppen och människor så är det lätt att dra likamedstecken till uttrycket ”äkta”. Naturligt är på riktigt, det är inte fejk. Naturliga bröst är riktiga bröst, oförfalskade. Naturligt könshår, naturlig kropp. Det är vad budskapet är.

Det som irriterar mig lite är dock hur lätt det är att urholka begreppet. Precis som i matvarubutiken förlorar jag förtroendet för alltför frikostigt bruk av ”naturligt”. Jag slutar lita på att ingredienserna är särskilt naturliga, och som jag påpekat för mina vänner finner jag det lite komiskt med mat, schampo eller övriga produkter som påstår sig bara innehålla ”naturliga ingredienser” för det är litegrann som att säga ”innehåller inga overkliga ingredienser” – för till sist och syverne kommer allting från naturen, på ett eller annat sätt. Sen är det bara en fråga om hur processat det är, hur mycket man har ändrat på det eller förvrängt det.

När det kommer till kroppen och sex är det också lätt att ”naturligt” blir en snäv norm. Det här kanske kommer som en överraskning, men jag gillar mulliga kvinnor. Det stör mig också att lite yppiga kvinnor ofta blir kallade naturliga, att underförstått så är kvinnor bara naturliga om de har lite hull. Det är inte sant. Man kan vara spinkig som en ungbjörk och det är faktiskt precis lika naturligt som att se ut som nåt bombnedslag från 40-talet. Det spelar ingen roll om du har bomber till bröst eller fina små myggbett. Om du är lång eller kort, gammal eller ung. Min generella åsikt är att så länge man inte gjort några direkt djupgående ingrepp i sig själv för att förändra sitt utseende så är man naturlig – och även där har jag undantag. Jag har t.ex. fullständig sympati för kvinnor som ammat flera barn och som vill ha tillbaka lite livsglädje i sina tuttar.

Vi måste nog vara lite mer försiktiga så att vi inte urholkar ordet naturligt, inte gör det till ett motsats-ord, ett ord som låter som en sak men betyder nåt helt annat. Jag försöker att inte använda ”naturligt” i uttryck som en naturlig kropp, ett naturligt kön, en naturlig åsikt eller en naturlig tendens. För det kan finnas äkta saker. Men ”naturligt” är farligt när att bli en klyscha, ett anti-begrepp.

Temat för Vecka 6 den här veckan är "Naturligt". Naturligt är en viktig del av mitt liv, och en sak som jag ser överallt i världen. Om man går in i valfri matvarubutik så är "naturligt" något som skriks mot en nästan var man än vänder sig. Det handlar om bröd bakat på naturligt vis, naturligt det här och naturligt det där. Endast naturliga ingredienser! Det pratas mycket om det när det kommer till sex. Jag gör det själv emellanåt, även om jag försöker vara nyanserad i mina åsikter och försiktigt att inte överanvända uttrycket. För grejen är den, jag gillar (det som kan kallas) naturliga saker, även om jag vet att mycket av det som kan kallas för naturligt är antingen ren slump, social konstruktion eller resultatet av nån form av evolutionär drivkraft. När man pratar om naturliga saker när det kommer till sex, kroppen och människor så är det lätt att dra likamedstecken till uttrycket "äkta". Naturligt är på riktigt, det är inte fejk. Naturliga bröst är riktiga bröst, oförfalskade. Naturligt könshår, naturlig kropp. Det är vad budskapet är. Det som irriterar mig lite är dock hur lätt det är att urholka begreppet. Precis som i matvarubutiken förlorar jag förtroendet för alltför frikostigt bruk av "naturligt". Jag slutar lita på att ingredienserna är särskilt naturliga, och som jag påpekat för mina vänner finner jag det lite komiskt med mat, schampo eller övriga produkter som påstår sig bara innehålla "naturliga ingredienser" för det är litegrann som att säga "innehåller inga overkliga ingredienser" - för till sist och syverne kommer allting från naturen, på ett eller annat sätt. Sen är det bara en fråga om hur processat det är, hur mycket man har ändrat på det eller förvrängt det. När det kommer till kroppen och sex är det också lätt att "naturligt" blir en snäv norm. Det här kanske kommer som en överraskning, men jag gillar mulliga kvinnor. Det stör mig också att lite yppiga kvinnor ofta blir kallade naturliga, att underförstått så är kvinnor bara naturliga om de har lite hull. Det är inte sant. Man kan vara spinkig som en ungbjörk och det är faktiskt precis lika naturligt som att se ut som nåt bombnedslag från 40-talet. Det spelar ingen roll om du har bomber till bröst eller fina små myggbett. Om du är lång eller kort, gammal eller ung. Min generella åsikt är att så länge man inte gjort några direkt djupgående ingrepp i sig själv för att förändra sitt utseende så är man naturlig - och även där har jag undantag. Jag har t.ex. fullständig sympati för kvinnor som ammat flera barn och som vill ha tillbaka lite livsglädje i sina tuttar. Vi måste nog vara lite mer försiktiga så att vi inte urholkar ordet naturligt, inte gör det till ett motsats-ord, ett ord som låter som en sak men betyder nåt helt annat. Jag försöker att inte använda "naturligt" i uttryck som en naturlig kropp, ett naturligt kön, en naturlig åsikt eller en naturlig tendens. För det kan finnas äkta saker. Men "naturligt" är farligt när att bli en klyscha, ett anti-begrepp.