Jag ska börja med en påpekan om att mörkhyade mäns påstådda kukstorlek är något jag kommer behålla i min fantasi, oavsett hur sanningen än må vara. Det är samma sak med storbystade blondiner, denna myt om att blodiner är storbystade behåller många män säkert inlåst i fantasin och så gör även jag med mörkhyade mäns doningar. Det bara är så och tur att vi alla har vår fria rätt till dylika tilltag.
En uppdatering från tysta Sheila då.. Det blev inte riktigt som det var tänkt i helgen, vi hade ju tänkt besöka vår första Parklubb, men istället bjöd vi hem två nya men kära vänner på middag. En riktigt trevlig kväll med god mat, dryck och erotik-spel avslutades på soffan alla fyra i någon svettig och stönande sexorgie. Helt underbart! Det går lite för länge mellan gångerna för min smak bara. Jag vill ha möjlighet att hitta på porr och erotik i stort sett jämt. Men å andra sidan blir det nog som min sambo säger att man skulle vänja sig och det då inte skulle vara lika roligt längre. Tyvärr, må tilläggas, tyvärr..
Jag har haft svepande funderingar på ämnen att ta upp här, sådana som passerat i ögonblicket och sedan varit som bortblåst. Något jag dock funderat mer på är ett förslag som min sambo kom med här om dagen. Om hur jag ställde mig till att skaffa en älskare.
Det är inte första gången han öppet funderar på detta tillsammans med mig och det är inte första gången jag säger att jag inte känner mig helt bekväm med den tanken. En del kvinnor kanske skulle jubla och tycka det var ett riktigt bra erbjudande som man ska ta vara på. Jag vet inte varför jag inte känner så..
Hans tanke bakom är att jag ska få bli riktigt tillfredställd, men det grundar sig i en känsla av otillräcklighet för honom och det vill jag absolut inte späda på. Han är alldeles tillräcklig för mig, även om jag inte blir fullt ut nöjd alltid, nymfoman som jag är. Men han har ändå givit mig det bästa sex jag haft någonsin, de bästa orgasmerna.
Sedan tänder han på att se mig njuta och vid någon av dessa träffar med en eventuell älskare vill han vara med och se. Vilket inte heller gör att det känns okej, även om det då skulle vara mer för hans skull än min egen, så kan jag inte bli riktigt vän med den tanken.
Kanske är det så att jag inte är redo helt enkelt. Dessa otrohetskänslor som skulle komma upp och det faktum att det bara finns EN man jag VILL ha sex med. Jag ger det en ärlig åtanke och vi har pratat om det, men jag vet inte när det skulle komma att kännas okej egentligen..?
Jag tror hellre jag vill ha en älskarinna i så fall, det är något som inte han kan ge mig samt att han skulle vilja vara delaktig ibland. Även om en fast relation utanför vårt förhållande, oavsett det är med en man eller en kvinna, inte är något jag vill heller…
Det är otroligt svårt att få rätsida på dessa funderingar.
Jag är skapad för en person andligen, men en person ensam har svårt att hantera mig kroppsligen.










Recent Comments