En läsare som vill vara anonym blev inspirerad av frågan där till höger om vem som har mest sexlust i en relation. Hon skriver att hon gärna vill ha feedback och tankar kring hennes inlägg.
Jag är en ung kvinna som inte lever i något förhållande. Jag har relationer. I mångas ögon kanske för många, i andras kanske en obetydlig skara. Under det senaste halvåret har jag utforskat min sexuella ådra mer än vanligt. Inte på egen hand, utan tillsammans med män. Flera män. Flera gånger, olika tillfällen. (För att klargöra vill jag tillägga att jag är högst monogam när det kommer till mer känslorelaterade relationer snarare än sexuella).
Det är på varierande sätt jag träffat dessa män. Telefonlinje, internet, plugget samt kollektivtrafik. Sättet spelar egentligen ingen roll för min del, det som däremot fascinerat mig är behovet av att träffa flera män. Det har inte räckt med en man, inte ens två kunde tillfredställa mina lustar. Inte tillfredställelse i den bemärkelsen att jag inte fått orgasm, utan den där tillfredställelsen då jag känner mig mätt på sex.
En kväll var jag på middag hos några vänner. Klockan hann närma sig midnatt innan jag begav mig hemåt. På tunnelbanan hem ringde jag ett samtal till en nykläckt kontakt. Två timmar senare slöt han upp hemma hos mig. Mineralvatten och intressanta diskussioner flödade i ett par timmar innan jag blev frustrerad av kåthet. Vi hade sex länge. Jag kom och kom och kom åter igen. Han kom, tillfredställde mig, blev hård och kom igen. Som sagt, vi hade sex länge. När han sedan åkte hem på morgonen, var jag fortfarande kåt. Otroligt kåt. Känslan av att kunna fortsätta i all oändlighet infann sig, och jag blev frustrerad över att jag fortfarande var kåt, efter åtskilliga orgasmer. Jag borde vara nöjd, mätt och belåten. Istället rotade jag fram en dildo och onanerade på egen hand i ytterligare 45 minuter innan jag slocknade av utmattning.
Ett annat tillfälle, med en annan man, kände jag så pass stor sexlust även efter sexet att jag slog en signal till en annan man. Sedan skämdes jag av insikten att jag hade haft sex med två olika personer under loppet av fyra timmar. Det hela slutade även där med att jag onanerade tills jag somnade efter det. Jag har inte haft sex med olika personer under samma dag igen, men tanken har cirkulerat i mitt huvud flera gånger efter det.
För att återgå till vem som har störst sexlust i mitt förhållande till män, så är svaret på frågan alltid jag. Det där med att män alltid tänker på sex upplever jag som en myt. Det är alltid jag som är kåtast, jag som behöver tillfredställelse och jag som tar initiativ till sex… Jag känner mig nästan besviken på män som inte vill ha sex oftare än jag.
Det som fick mig att skriva var egentligen den frustration jag känner över att alltid vara kåt. Om/när jag berättar det för någon, om min ”konstanta” kåthet, så bemöts jag av ett leende och något som jag uppfattar som snarlikt avundsjuka. ”Vad härligt”, är en vanlig kommentar. Och visst, det är härligt att alltid känna kåthet när tillfälle för sex ges. Det skulle jag inte vilja vara utan. Frustrationen däremot som infinner sig när ingen man finns tillgänglig, för att uttrycka mig slarvigt, är otroligt jobbig. Känslan av att ha onanerat sig igenom en långfilm utan att känna sig tillfredställd… Ett angenämt problem i någons ögon, ett rent helvete i någon annans. Jag kan tyvärr inte uttrycka min känsla på något annat sätt en ren frustration. Enerverande att alltför sällan känna tillfredställelse. Otaliga timmars onani leder till ett behov av fler orgasmer. ”Mycket vill ha mer”.
Min undran är om någon annan befinner sig i liknande situation? Du, som är den med stört sexlust i din relation, hur upplever du det? I vilken grad är din lust större? Hur hanterar du det? Och ytterligare en undran… Någon teori om varför jag aldrig känner mig mätt på sex?
En läsare som vill vara anonym blev inspirerad av frågan där till höger om vem som har mest sexlust i en relation. Hon skriver att hon gärna vill ha feedback och tankar kring hennes inlägg.
Jag är en ung kvinna som inte lever i något förhållande. Jag har relationer. I mångas ögon kanske för många, i andras kanske en obetydlig skara. Under det senaste halvåret har jag utforskat min sexuella ådra mer än vanligt. Inte på egen hand, utan tillsammans med män. Flera män. Flera gånger, olika tillfällen. (För att klargöra vill jag tillägga att jag är högst monogam när det kommer till mer känslorelaterade relationer snarare än sexuella).
Det är på varierande sätt jag träffat dessa män. Telefonlinje, internet, plugget samt kollektivtrafik. Sättet spelar egentligen ingen roll för min del, det som däremot fascinerat mig är behovet av att träffa flera män. Det har inte räckt med en man, inte ens två kunde tillfredställa mina lustar. Inte tillfredställelse i den bemärkelsen att jag inte fått orgasm, utan den där tillfredställelsen då jag känner mig mätt på sex.
En kväll var jag på middag hos några vänner. Klockan hann närma sig midnatt innan jag begav mig hemåt. På tunnelbanan hem ringde jag ett samtal till en nykläckt kontakt. Två timmar senare slöt han upp hemma hos mig. Mineralvatten och intressanta diskussioner flödade i ett par timmar innan jag blev frustrerad av kåthet. Vi hade sex länge. Jag kom och kom och kom åter igen. Han kom, tillfredställde mig, blev hård och kom igen. Som sagt, vi hade sex länge. När han sedan åkte hem på morgonen, var jag fortfarande kåt. Otroligt kåt. Känslan av att kunna fortsätta i all oändlighet infann sig, och jag blev frustrerad över att jag fortfarande var kåt, efter åtskilliga orgasmer. Jag borde vara nöjd, mätt och belåten. Istället rotade jag fram en dildo och onanerade på egen hand i ytterligare 45 minuter innan jag slocknade av utmattning.
Ett annat tillfälle, med en annan man, kände jag så pass stor sexlust även efter sexet att jag slog en signal till en annan man. Sedan skämdes jag av insikten att jag hade haft sex med två olika personer under loppet av fyra timmar. Det hela slutade även där med att jag onanerade tills jag somnade efter det. Jag har inte haft sex med olika personer under samma dag igen, men tanken har cirkulerat i mitt huvud flera gånger efter det.
För att återgå till vem som har störst sexlust i mitt förhållande till män, så är svaret på frågan alltid jag. Det där med att män alltid tänker på sex upplever jag som en myt. Det är alltid jag som är kåtast, jag som behöver tillfredställelse och jag som tar initiativ till sex… Jag känner mig nästan besviken på män som inte vill ha sex oftare än jag.
Det som fick mig att skriva var egentligen den frustration jag känner över att alltid vara kåt. Om/när jag berättar det för någon, om min ”konstanta” kåthet, så bemöts jag av ett leende och något som jag uppfattar som snarlikt avundsjuka. ”Vad härligt”, är en vanlig kommentar. Och visst, det är härligt att alltid känna kåthet när tillfälle för sex ges. Det skulle jag inte vilja vara utan. Frustrationen däremot som infinner sig när ingen man finns tillgänglig, för att uttrycka mig slarvigt, är otroligt jobbig. Känslan av att ha onanerat sig igenom en långfilm utan att känna sig tillfredställd… Ett angenämt problem i någons ögon, ett rent helvete i någon annans. Jag kan tyvärr inte uttrycka min känsla på något annat sätt en ren frustration. Enerverande att alltför sällan känna tillfredställelse. Otaliga timmars onani leder till ett behov av fler orgasmer. ”Mycket vill ha mer”.
Min undran är om någon annan befinner sig i liknande situation? Du, som är den med stört sexlust i din relation, hur upplever du det? I vilken grad är din lust större? Hur hanterar du det? Och ytterligare en undran… Någon teori om varför jag aldrig känner mig mätt på sex?