Jag är inte den som är lätt att förstå sig på vad som är äckligt eller fräscht när det kommer till sex. Det är ju ingen direkt nyhet att jag t.ex. tycker om orakade kvinnor, och rent generellt är jag lite allergisk när det kommer till lite för mycket artificialitet kring kroppen. Jag är en stor vän av tvål och vatten själv, men jag har t.ex. aldrig deodorant på mig. Istället så brukar jag duscha dagligen. Blir det nån period när jag inte duschar är jag inte heller nämnvärt brydd om detta, såvida det inte stör någon i min närhet. Inte heller tycker jag att kvinnor ska ha för mycket smink på sig, även om jag inte börjar kvida av smärta på riktigt samma vis som Amis sambo gör när hon tar på sig lite spackel. Men generellt gillar jag den orörda looken, och jag tycker att om man är lite för konstgjord, då triggar det vad jag kan tycka är äckligt.

Så ja, jag är lite tvärtom mot hur de flesta vill ha det. Men sån är jag.

I helgen hade jag Ami hos mig. Mycket trevligt på alla sätt och vis, och precis som det brukar bli när vi är tillsammans hade vi ganska mycket sex i olika former. Allt från lite mysig petting i soffan till sköna ridturer i sovrummet. Det enda som gjorde det lite annorlunda var att mensen infann sig och vi fick acceptera sällskap av Tant Röd i våra erotiska manövrar. Det är inte nåt större problem för mig, även om det i början av vårat förhållande gnisslade en del när hon fick mens. Men inte så mycket för att jag tycker det är äckligt utan snarare att min erfarenhet med kvinnor som har mens är att de vill bli lämnade jävligt ordentligt ifred och generellt inte har någon större aptit på sex – antingen för att de tycker att de själva är äckliga, eller för att de får mensvärk. Men inte för att jag tycker det är äckligt med menssex. Det finns ju kondomer om man inte gillar att få en röd kuk, och det finns plasthandskar om man har problem med röda händer.

Visst, jag ger sällan oralsex under menstruation, och enligt mitt minne har jag bara fått röda vingar (som det så fint heter) en enda gång. Men det har inte så mycket med att jag tycker det är äckligt utan har mer att göra med att jag inte gillar smaken av mensblod.

Men återigen, sån är jag.

Hur är du?

Men det här med smisk, alltså. Jag har smiskat Ami, litegrann. Visst är det trevligt, men jag undrar lite vad jag förväntas få ut av det? Jag är inte en sadist, så jag njuter inte av att tillfoga någon annan smärta. Om jag får ut nånting av att ge smisk är det möjligtvis åt det andra hållet – att någon då njuter så intensivt av det att jag går igång på det. Men även om Ami säger att hon trivs med det ger det mig väldigt lite, mer än att jag tycker hemskt mycket om hennes rumpa och varje tillfälle att hantera den på ett eller annat sätt funkar för mig.

Så vad får man ut av smisk? Jag upplever smisk som en knepig situation också, för smisk är associerat med bestraffning, och om jag ger någon smisk när denne njuter av det, då är det ju ett slags belöning, samtidigt. Vilket i min värld blir lite spretigt, för jag gillar att ha tydliga definitioner av saker – även om jag är mer medveten än många att detta är en paradoxal upplevelse när det kommer till människor. Människor är ju oerhört komplicerade djur, och vi kan uppleva både bestraffning och belöning i samma handling.

I fantasin kan jag uppleva smisk som en stimulerande sak. Men jag undrar om jag är lite för återhållsam och (i brist på bättre ord) hämmad i verkligheten för att kunna släppa loss helt och njuta av att ge någon smisk. Jag är väldigt självmedveten också, och blir lätt distraherad med tankar om min egen smiskteknik, vilket i sin tur får mig att förlora intresset av att ge smisk. Detta är något jag kämpar med konstant numera, att bli mindre självmedveten och bättre på att släppa loss och ta för mig.

Men hur som helst…

Därför frågar jag er läsare, som antingen gillar att få smisk eller att ge smisk – vad får ni ut av det? Hjälp mig, jag är hemskt nyfiken och jag vill veta mer. Skriv en kommentar med dina tankar och berätta för mig vad just DU får ut av smisk.

Det som för oss varit absolut viktigast har varit den konstanta kommunikationen. Stundvis har vi varit beredd att spy på varandra båda två av allt prat, men det betalar sig verkligen i slutändan. Av allt prat har vi nu ordentlig koll på varandra och kan leva ut på ett helt annat sätt. Bland annat släppte jag totalt lös min flirtenergi när vi var på Adam och Eva sist, med Herrns godkännande klämde och kände jag på en ursnygg man (med för övrigt urfula shorts), flirtade loss och trivdes som fisken i vattnet. Det är helt säkert något jag kan tänka mig att vänja mig vid.

Första funderingen jag fick var hur man ska vara klädd.
Ja det är såklart olika för alla. Första gången vi var iväg hade jag en vanlig kort kjol, ett linne och en underbyst korsett. Ganska snart åkte kläderna av ändå och tillslut insåg vi att det är lika bra att göra som ungefär hälften av de som var där, ta av sig kläderna och linda in sig i handduk. För oss större tjejer hade de lite större handdukar också, vilket jag såklart kollade upp innan.
Så gör er gärna fina, men tänk på vad det är ni ska göra. Ni ska troligen sexa på något sätt, ja då åker kläderna av, ta inte kläder som är krångliga att kränga av och på sig är mitt heta tips.
Ska ni dessutom bada bastu och bubbla i poolen, så behövs inte mycket smink heller, ju mindre desto bättre så det är mindre som rinner och som man måste gå på toaletten för att torka bort.
Det var viktigt för mig att känna mig bekväm och inte behöva tänka på sådana saker som rinnande smink eller krångliga kläder.

Hur tar man kontakt?
Vi har lagt vikt vid ögonkontakten. Genom att söka ögonkontakt märker man fort om det är någon idé att ens närma sig. Verkar blicken godkännande kan det vara bra att närma sig paret (tar par som exempel då det är annat med singlar) och varför inte fråga ”är det okej?” Vid nick eller ett ”Ja” rakt ut, ja då är det bara att köra på.
Ett nej är ett nej, det är väldigt enkelt att visa samma respekt som man själv vill bli bemött med och var lyhörd. Jag har alltid en tanke på att paret vi har med oss inte har haft samma samtal natt ut och natt in så de har kanske inte koll på alla gränser ännu, så jag går försiktigt fram. Paret vi träffade sist hade helt andra riktlinjer för vad de ville uppleva och vi respekterade det då vi vill att våra gränser respekteras. Ganska enkelt kan tyckas men kanske är det inte så för alla?

Hur ska vi bete oss om vi träffar någon vi känner från ett annat sammanhang?
Om man besöker klubbar och träffar inom närområdet finns alltid chansen att man träffar på någon man känner. Jag tycker personligen att det inte är så farligt om vi skulle göra det. Stöter vi på någon vi känner så tar jag nästan för givet att de skäms mer än vad vi gör. Vi är väldigt öppna med vad vi gör, till de som vill veta då såklart, det är inte alla som är sådana. Herrn brukar säga att vi iallafall har något att prata om utifall det skulle hända.
Alternativen är att gå och gömma sig eller lämna klubben, men vill man ge upp sina äventyr för några andra? Vem vet, det kanske klickar mellan er fyra och då har ni ett par nära vilket är värdefullt tycker jag. Vi har försökt till dödagar få till någon träff med Hanna och Tom, paret vi träffat ett par gånger, men det går inte matcha scheman och då de bor en bra bit ifrån kan vi inte heller vara spontana. Jag skulle ge mycket för att träffa ett par på nära håll som vi kan sexa med närhelst vi fyra känner för det. Jag har helt givit upp planering med andra ska jag erkänna, jag planerar bara för mig och Herrn för det kommer alltid något mellan när vi ska planera med andra och jag vill inte bli besviken på det sättet mer.
Det andra alternativet om man träffar på några man känner är att bryta isen på en gång, gå fram och hälsa som den förvånade tok man är och få det hela ur världen. Som att riva av ett plåster helt enkelt, och sedan ha en trevlig kväll för har man väl hälsat och fått det avklarat är det inte hälften så spännande längre att det är någon där man känner.

Självklart gör vi alla olika och har olika upplevelser av saker och ting, men jag kan bara utgå från oss och det är vad jag nu har gjort.
Fråga gärna om det är andra funderingar på lur, jag hjälper hjärtligt gärna till.

Mitt eget område är min rumpa. Eller, mer specifikt så är det mitt anus. Att bli smekt på rumpan eller klämd där är inga problem för mig, tvärtom. Ibland kan jag vara lite kittlig men det stör mig inte om man smeker mina skinkor. Däremot, om en hand oväntat söker sig in mellan skinkorna kan jag bli störd, då min anal är väldigt, väldigt privat.

För en snart tio år sen experimenterade jag lite med min anal. En dåvarande flickvän var smått besatt av att försöka hitta den manliga g-punkten och under viss protest gick jag med på att låta henne lära sig på mig. Lärdomarna uteblev och hela upplevelsen var mestadels bara väldigt obehaglig. Jag tror själv att detta la grunden för att analen blev ett väldigt privat område för mig, en del av kroppen som mest orsakade en nervositet och spänning när jag lät andra röra vid den.

Under åren som gått sedan dess har jag emellanåt kunnat låta mig bli smekt där när man duschar tillsammans. Sedan några år tillbaka kan jag säga att i en varm dusch, med någon jag känner och är nära kan jag tycka om att bli mjukt smekt på min rosett, men generellt är det fortfarande ett oerhört privat område och det är en mycket exklusiv skara som har fått sätta fingret där. Även då har jag känt ett obehag om man försöker sticka in nåt, men att gnugga mjukt går bra.

Men sedan ett drygt halvår tillbaka har jag gått in i en ny fas vad gäller min rumpa. Jag slappnar av mer och finner större njutning av att bli rörd och smekt där. Fortfarande är det ett oerhört exklusivt sällskap (för närvarande bestående av exakt en person, Ami) som har rätten att utforska mig där.

För det är vad det handlar om. Utforska. Jag och Ami har som tidigare nämnts ett väldigt utforskande sexliv, och med henne känner jag att jag kan slappna av och lägga mycket av mina tidigare nojjor åt sidan. Inte längre handlar det om att stå ut med att bli berörd där, eller bli berörd under väldigt speciella former. Nu längtar jag efter det. Jag längtar efter att känna henne smeka där. För det är en oerhörd avslappning att känna såpass stor trygghet att man låter någon utforska ett såpass privat område. Det stärker bandet mellan människor och det stärker tryggheten med sin egen kropp.

Bakgrunden var att en händelse i Juli. Jag blev jag masserad. Jag låg på mage i min säng och Ami gnuggade min rygg och mina axlar. Så sakteliga övergick massagen till en sensuell utforskning av min kropp, och sakteliga slappnade jag av när hon smekte mina lår och min rumpa. Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag tror att jag befann mig i ett väldigt avslappnat och oerhört tryggt tillstånd. Jag slutade tänka på tiden, jag slutade tänka på mig själv. Jag njöt av Amis hand som smekte min rumpa, hennes fingrar som utforskade mig och gnuggade min rosett. Det var väldigt befriande att kunna skjuta nervositet och känslan av privatliv åt sidan, för jag litar på henne. Jag litade på att hon inte skulle göra nåt jag inte ville, och jag visste att hon skulle vara försiktig. Det i sin tur ledde till en ny känsla hos mig – en längtan efter att hon skulle utforska det, att sakta smörja in mig och försiktigt trycka in ett finger.

Sedan dess har jag länge velat göra om det, och om en vecka när jag flyger söderut hoppas jag att det händer. Det finns många saker jag vill göra tillsammans med henne, och många saker vi kommer att göra. Jag hoppas det här är en av dem.

Till sist en fråga. Har du, kära läsare, något område på din kropp som är extra speciellt och privat? Något område som du bara släpper in speciella människor hos, människor som du litar djupt på? Svara gärna!

(Disclaimer: Jag hörde inte speciellt bra vad det egentligen handlade om, och jag vet inte vilket radioprogram, vilken kanal eller vilken tid det var.)

Sedan skrattade programledarna lite sådär coolt åt detta, med den (som jag tolkade det) underförstådda meningen att ingen kan ju GILLA analsex utan det är ju nåt man gör som en tjänst för den man knullar med, och att den man knullar med bör vara beredd på att göra samma sak själv – som en tjänst och för att förstå vad han/hon/den/det önskar sig att den andra ska stå ut med.

Detta satte en liten tanke i rullning. Det är en tanke som emellanåt har dykt upp i det förflutna här, men det är en attityd som är galet vanlig i den normativa världen – att mycket av sex gör man inte för att man njuter av det, inte för att man tycker om det, inte för att man utforskar sin sexualitet – utan för att man gör det som en tjänst, och därför får bita ihop och stå ut med vad det nu må vara.

Jag medger själv att under den resa som min personliga utveckling bestått av de senaste fyra åren har jag fått göra massor med omvärderingar. Jag har vuxit som människa, och under den resan har jag gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har haft trekanter, gjort ansiktssprut. Saker som för fyra år sen hade varit helt overkliga och nästan på gränsen till teoretiskt omöjliga för mig. Hade jag haft ett samtal med mig själv för fyra år sen och berättat om min utveckling hade jag-för-fyra-år-sen mest troligt skrattat sig helt sanslös. Eller blivit väldigt avundsjuk.

Den utvecklingen har också gett mig förmågan att både se i backspegeln och se saker på ungefär samma sätt som normerna gör, men även att ta några steg bort och se det med andra ögon. Att se saker i ett större perspektiv, med vidare synvinkel och på ett annat sätt.

Det är där som jag undrar varför den normativa världen handlar om att mycket av sex är nåt man tillåter och står ut med, inte som man njuter av. Nu kanske jag låter hård också, och jag ska erkänna att det säkert finns liknande i polyvärlden – men om det finns har jag än så länge inte stött på det. Polyvärlden är lite friare på det viset, en person behöver inte ansvara för den andras totala sexualitet och drifter.

Känner du att du behöver offra dig och göra saker för din partner som du egentligen inte tycker om själv? Inte på det där sättet där du ger din partner nåt för att du älskar han/henne utan du gör det för att det förväntas av dig, och du ställer upp, biter ihop och blundar under tiden? Eller tycker du att jag ser alldeles för snävt på det här?

(Det här inlägget har tagit mycket energi för att få som jag tror jag vill, och jag är ändå inte nöjd med det. En liten del av mig oroar sig för att jag igen står för nära trädet för att se hela skogen.)

Men visst, det kommer sig inte som nån större överraskning om man betänker på just hur normerna ser på samlivet och på sex. Sex har blivit den där gåvan som vi ger till den där speciella någon, och därigenom har den även blivit just måttstocken för hur ”bra” eller ”äkta” kärlek eller förhållanden är.

Just detta tyckte jag var intressant. Sex har blivit standarden. Att det är en standard vi har fått lära oss är det inte så många som reflekterar över, och när man går utanför standarden och ser sex på lika villkor som andra saker i en relation eller ett förhållande börjar man tänka lite annorlunda på just dessa saker.

Det är inte lätt heller. Sex för mig är en speciell sak, och ibland så gnistrar det till i de gamla normativa ledningarna och jag kan bli osäker på saker. Men jag påminner mig om att det är gamla kortslutningar och då brukar jag slappna av. Jag blir inte lika avundsjuk på sex längre, jag blir snarare lite avundsjuk på att man har sex UTAN mig, för jag gillar sex och vill gärna vara med när människor jag tycker om har sex. Jag gillar de gånger då Ami och jag har sex tillsammans med hennes sambo, för då känner jag mig delaktig. Jag störs inte av att se henne ha sex med honom, tvärtom njuter jag ju av att hon njuter. Osv.

Därför funderar jag på det här med svartsjuka och vad som genuint orsakar svartsjuka om man tar bort många av de sociala konventioner och normer som existerar kring relationer och förhållanden. Om man ser sex som en normal del utan den känslomässiga pelaren som vi sätter det på, om vi ser sex som en del av receptet och inte som målet med receptet – vad blir man då svartsjuk över? Det betyder inte att sex är meningslöst när man slutar se det som en gudagåva, utan ser det som trevlig sysselsättning med människor man tycker om – det betyder bara att man tar på sig lite andra glasögon.

Vad skulle göra mig genuint svartsjuk i fråga om aktiviteter med andra? Det visade sig vara en svår fråga och jag kan inte svara på den säkert. Svartsjuka för mig handlar mindre om den klusterkänsla som svartsjuka är, utan snarare om den där känslan av att bli utesluten. Så länge jag inte aktivt blir ombedd att hålla mig utanför nåt tror jag inte att jag skulle bli genuint svartsjuk utan mer att det skulle bli en sån osäkerhets-reflex. Vilken aktivitet är så speciell för mig att jag inte kan må bra om den utförs tillsammans med nån annan än mig?

Jag kan inte komma på nåt sånt. Inte ens sex håller riktigt den funktionen hos mig, utan de gånger jag blir svartsjuk på sex är det som sagt mer pga att jag också vill vara med eftersom jag är en voyeur och dessutom tycker om att knulla.

Men för ett tag sen läste jag om ett nytt medel som dykt upp (vad jag förstår) relativt nyligt. Benämningen på medlet som fortfarande är under utveckling och ännu inte godkänt på något vis för allmän konsumtion är RISUG. RISUG står för Reversible Inhibition of Sperm Under Guidance och ska vara aktivt i upp till tio år efter injektion.

För en injektion är vad det handlar om. En liten injektion av ett slags syntetisk polymer som lägger sig i röret där spermierna transporteras, och som dödar varje spermie som passerar. Jag själv är lite dimmig på mekaniken bakom hur detta funkar, och enligt det jag läst är forskare fortfarande lite dimmiga på varför det här funkar, men tydligen har det att göra med joniseringen av polymer-materialet. Eller nånting.

RISUG är framtaget av en forskningsklinik i Indien och dess skapare säger att det handlar om en injektion och sen är man steril i tio år framöver. Fas 3-försök är igång i Indien, men tydligen hämmas detta av en brist på villiga deltagare. RISUG är patenterat i bl.a. Indien och USA, och i USA försöker man få godkännande för försäljning och användning under namnet ”Vasalgel”.

Jag tycker själv att det här är väldigt intressant. För det första tycker jag det är intressant för att det verkar oerhört lätt och smidigt att skaffa, kräver inga hormonförändringar i kroppen och verkar länge. För det andra tycker jag det är intressant för det behövs mer preventivmedel för män som inte är kondom. Kondomer är smidiga och praktiska på många sätt och vis, men man kanske vill ha nånting mer långvarigt utan att behöva sterilisera sig? Den enda egentliga nackdelen jag känner till med det här är att det räcker länge (10 år, tydligen) och vad gör man om man ångrar sig innan tiden är ute? Kan man gå till läkare och be honom spola ut det här så att man kan göra barn igen? Det framgår ingenstans.

Vad tycker ni?

Men det är inte vad jag ska skriva om. Vad jag hade i huvudet var en tanke om det här med personlig utveckling och hur långt jag kommit de senaste åren. Mycket i den här bloggen representerar sånt som jag tänkte då, men som nu inte längre är lika relevant. Många av mina tankar, åsikter och erfarenheter har fått omvärderas – nästan uteslutande till det positiva. Om man följer den här bloggen från början så får man följa en monogam och ganska osäker man som sakta övergår till att bli polyamorös och betydligt mer frisinnad i sitt sexliv.

Jag hoppas att det här kommer fram i mina tankar, och att även om man kan tycka att ett inlägg som skrevs för två år sen är intressant så behöver det nödvändigtvis inte representera vad jag tycker nu. Jag är i konstant utveckling och en del åsikter blir förlegade. Min åsikt om ansiktssprut exempelvis har fått revideras, och mina gamla inlägg om desamma är inte längre representativa för vad jag tycker här och nu. Likaledes är det här inlägget kanske inte representativt för mig om två eller tre år.

Det går fort i mitt liv nu. För en dryg timme sen sprutade jag min sperma över Amis mun och ansikte medan Secundus tömde sig i hennes fitta. För två år sen hade det här varit en så hypotetisk händelse att det hade gränsat på omöjligt. Idag är det verklighet. Idag har det hänt.

Vem vet var jag är om ytterligare två år?

Kom ihåg det när ni läser gamla inlägg. De var aktuella när de skrevs. De var relevanta när de skrevs. De kanske inte är det idag.

Jag frös till is och hoppades att han inte menade allvar.
Tydligen gjorde han det och tillmötesgående som jag är pratade jag lite om hur skönt det var och kände direkt att sexet inte längre var skönt, mitt prat var oerhört krystat och jag slutade faktiskt ha känsel i kroppen. Jag låg bara där och pratade vilket resulterade i att jag tillslut gav upp för jag ville också passa på att ha det skönt när vi nu äntligen kom till skott (vi gör det så sällan nu för tiden). Men för min del fick jag börja om från början och självklart blev han då klar före mig och aningen frustrerad var jag när jag somnade sedan.

Vad är det för dumheter med att snacka i sängen? Pratar man inte nog mycket utanför, i vanliga livet, så det måste följa med ner i sängen?
Jag hade lika gärna kunnat prata om vad som behövde handlas eller planera maten, så otroligt osexigt var det och jag gick framför allt miste om en otroligt efterlängtad omgång sex!
Aldrig mer.

(Jo det finns de som tycker om att babbla i sängen, jag säger inget ont om dem, jag är bara inte en av dem.)

Jag är en ung kvinna som inte lever i något förhållande. Jag har relationer. I mångas ögon kanske för många, i andras kanske en obetydlig skara. Under det senaste halvåret har jag utforskat min sexuella ådra mer än vanligt. Inte på egen hand, utan tillsammans med män. Flera män. Flera gånger, olika tillfällen. (För att klargöra vill jag tillägga att jag är högst monogam när det kommer till mer känslorelaterade relationer snarare än sexuella).

Det är på varierande sätt jag träffat dessa män. Telefonlinje, internet, plugget samt kollektivtrafik. Sättet spelar egentligen ingen roll för min del, det som däremot fascinerat mig är behovet av att träffa flera män. Det har inte räckt med en man, inte ens två kunde tillfredställa mina lustar. Inte tillfredställelse i den bemärkelsen att jag inte fått orgasm, utan den där tillfredställelsen då jag känner mig mätt på sex.

En kväll var jag på middag hos några vänner. Klockan hann närma sig midnatt innan jag begav mig hemåt. På tunnelbanan hem ringde jag ett samtal till en nykläckt kontakt. Två timmar senare slöt han upp hemma hos mig. Mineralvatten och intressanta diskussioner flödade i ett par timmar innan jag blev frustrerad av kåthet. Vi hade sex länge. Jag kom och kom och kom åter igen. Han kom, tillfredställde mig, blev hård och kom igen. Som sagt, vi hade sex länge. När han sedan åkte hem på morgonen, var jag fortfarande kåt. Otroligt kåt. Känslan av att kunna fortsätta i all oändlighet infann sig, och jag blev frustrerad över att jag fortfarande var kåt, efter åtskilliga orgasmer. Jag borde vara nöjd, mätt och belåten. Istället rotade jag fram en dildo och onanerade på egen hand i ytterligare 45 minuter innan jag slocknade av utmattning.

Ett annat tillfälle, med en annan man, kände jag så pass stor sexlust även efter sexet att jag slog en signal till en annan man. Sedan skämdes jag av insikten att jag hade haft sex med två olika personer under loppet av fyra timmar. Det hela slutade även där med att jag onanerade tills jag somnade efter det. Jag har inte haft sex med olika personer under samma dag igen, men tanken har cirkulerat i mitt huvud flera gånger efter det.

För att återgå till vem som har störst sexlust i mitt förhållande till män, så är svaret på frågan alltid jag. Det där med att män alltid tänker på sex upplever jag som en myt. Det är alltid jag som är kåtast, jag som behöver tillfredställelse och jag som tar initiativ till sex… Jag känner mig nästan besviken på män som inte vill ha sex oftare än jag.

Det som fick mig att skriva var egentligen den frustration jag känner över att alltid vara kåt. Om/när jag berättar det för någon, om min ”konstanta” kåthet, så bemöts jag av ett leende och något som jag uppfattar som snarlikt avundsjuka. ”Vad härligt”, är en vanlig kommentar. Och visst, det är härligt att alltid känna kåthet när tillfälle för sex ges. Det skulle jag inte vilja vara utan. Frustrationen däremot som infinner sig när ingen man finns tillgänglig, för att uttrycka mig slarvigt, är otroligt jobbig. Känslan av att ha onanerat sig igenom en långfilm utan att känna sig tillfredställd… Ett angenämt problem i någons ögon, ett rent helvete i någon annans. Jag kan tyvärr inte uttrycka min känsla på något annat sätt en ren frustration. Enerverande att alltför sällan känna tillfredställelse. Otaliga timmars onani leder till ett behov av fler orgasmer. ”Mycket vill ha mer”.

Min undran är om någon annan befinner sig i liknande situation? Du, som är den med stört sexlust i din relation, hur upplever du det? I vilken grad är din lust större? Hur hanterar du det? Och ytterligare en undran… Någon teori om varför jag aldrig känner mig mätt på sex?